Nix! Himlen får faktiskt vänta!

   Varför, jag blir så sur, ledsen, arg och förbannad när min kropp inte orkar så mycket som jag vill och är van med. Just nu går jag på reserven. Men det låter jag ingen märka   Det har varit många resor till Stockholm senaste veckan. I tisdags åkte jag och Niklas pappa Claes upp till "stan" med ett stort släp hängandes efter bilen. Jag hade ingen bra dag, skakade som ett asplöv. Jag tog mig in till Strängnäs där jag plockade upp Claes, men han fick ta över körningen, jag kände att jag nog inte skulle fixa den. Jag blir superstressad av att köra med släp mitt i Stockholm, byta filer hit och dit, en massa aggressiva förare omkring mig. Nej, risken är att jag då blir galen och stannar bilen där jag befinner mig, går ut och slår igen bildörren och går därifrån i rena ilskan. 

Vi tömde lägenheten så både släpet och bilen var fulla med prylar. Det gör så ont i mig att se min son packa ihop sina saker, för att fylla 2 st ryggsäckar med kläder, slå igen dörren till sin lägenhet och inta kompisars soffor.  

Hakona Matata! Han är glad ändå. Han är klar med denna fas i livet och det är dax att gå vidare här i livet. Han har jobb som han stormtrivs med. Bartender. Sen har han en massa målningsprojekt på G, beställningsjobb. Hemliga. 

Vi lämnade av sonen vid ateljén, som hans polare hyr, så läcker, den skulle man kunna göra om till en så häftig lägenhet.

Igår åkte min pappa och jag upp till Stockholm, för att tömma det sista, allt tar 3 gånger längre tid än beräknat. Nicke var så glad att morfar var med. Jag hade en bättre dag, så jag kunde köra hela vägen.  

I 5 veckor får han flytta runt på soffor, men från och med 1/6 får han hyra en etta på Karlaplan, på obestämd tid, kan bli några veckor eller så.  Allt går nu ut på att få tag på en lägenhet. Hade vi tittat i framtidskulan, ja då hade vi inte sålt lägenheten, då hade sonen inte stått hemlös idag. Gjort är gjort! Ingen idé att deppa ihop. Bara att gå vidare och sonen hamnar alltid på fötterna efter ett fall. 

Vi var på en visning av en annan lägenhet igår. Jösses vilket ruckel. Men oj vad läcker man skulle kunna göra den. MEN när jag frågade om föreningens ekonomi blev det lite mummel på mäklare, som för övrigt var en riktigt slibbig, obehaglig sak, inte bara fläskkotlett kammad utan dessutom otrevlig. Det var en nybildad förening med stora skulder. 19 milj på 16 lägenheter. Njae, Då är det dax att dra öronen åt sig. Jag tror han skämdes för att visa denna lya, kraken ville nog bara visa lägenheter på östermalm, så åker han på denna kvart   Livet är hårt för en del. 

Nu för tiden hänger jag på hemnet för att se om vi kan hitta en ny lägenhet. Jag kan tänka mig att köpa en ny  Han är 5 år äldre och har inte behovet av att bo mitt i stan.