Hallå Stygg Hansa! Inte ett minsta lilla ljud ifrån dom. Det måste nog vara 2,5 veckor sedan jag skickade in alla papper. Jag blir lite orolig. Jag litar nämligen inte längre på dom längre. Tänk om dom drar ut på ärendet, så sista dagen för att överklaga hinner gå över. Måste bläddra igenom papperna för att kolla vad som står.

Har inte hört något om födelsemärket jag tog bort för dryga veckan sedan. Jag hoppas och tror att den inte innehöll cancer. 

Idag ska jag hämta min IdiPidi efter skolan, vi åker till bibblan en sväng. Sen måste jag kasta mig i bilen, trycka gaspedalen i botten och dra iväg till min vattengymnastik. Jag är färdigklädd med baddräkt under kläderna. Förra veckan fick jag bastning utav en av damerna. -Ditt hår!!! Äh, ja, jo, tack, det sitter bra där? :-\ Du måste blöta ditt hår!!! Jaha, varför då, jag kommer just ifrån duschen hemma så det är nytvättat. -då måste du sätta på dig en plasthuva!!! Där gick gränsen för mig. ALDRIG att jag gör det. >:o Det upplyste jag den ilskna damen om. Gick upp ur bassängen, blötte håret och gick ner i vattnet igen. 

Det finns en gäng av dessa damer som nog inte är så nöjda med sina liv. Riktigt griniga saker. Samma sak med smycken. INGEN får ha smycken på sig, jag tar av mig mina hemma. Men det gäller inte riktigt alla. Griniga damerna får ha sina örhängen på sig. Eget beslut antar jag. Man har mycket att lära  :-D 

Idag ska jag lämna en lapp till Idas fröken, ang min sjukdom. Jag vill att hon ska veta hur framtiden kan förändras för min guldklimp. Så att hon förstår och kan hålla koll på min Pidi. 

Armbandsförsäljningen går lysande :-D Mina barns pappa Claes har tagit med dom till sitt jobb. Det är riktigt kul. Pappa Claes sambos son föll omgående för den svarta med Buddha som jag gjorde igår. Bra val :-)  

En sak som är smidig när man har min sjukdom, orkar inte nämna namnet. Det är att när medicinerna jag tar börjar sina, då går jag bara in på "mina sidor" och beställer nya. Den sortens piller tror jag annars är väldigt svåra att tjata till sig. Det är jag glad att slippa. Dr Andreas motto är -Du SKA INTE behöva ha ont. Någonstans. Någonsin. 

Igår måste Mc Donalds i Enköping fått sig ett riktigt gott skratt. Till skillnad från mig. Göran var i Stockholm och arbetade. Han hade blivit bjuden på middag så han lovade att köpa hem en Mc Feast åt mig. Mums :-* När han kommer hem har han med sig en Coca-Cola Cola, som jag inte ens dricker och en hel hög med servetter. Hamburgaren åkte han ifrån =-O Besvikelsen var total :-( Det är min man det :-D 

Dax att starta dagen ;-)