En och en halv vecka för mig att få komma till hud? Inte så bra jobbat :-( Nåja, i dag ska jag dit. 

Den här veckan är en sådan vecka då jag går med mina 2 mobiler i varsin hand, hela tiden. Dr Antonis kan ringa vilken dag som helst, och jag vet inte på vilken av telefonerna. 

Efter förra röntgen kände jag mig avslappnad. Det gör jag inte den här gången. Dels pga Maries konstiga beteende. Och dels av att jag har fått en hel hög med nya knölar i högra armhålan. Om jag sträcker upp armen så syns dom tillochmed som bulor. 

Jag försöker att upphöra med att gå runt och älta, fundera och diskutera med mig själv, det gör ju ingen skillnad. Men det bara fungerar inte alla dagar. 

I lördags var jag med min flickor till hönsmarknad i sanda. Hade väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig hur mycket pengar man kan ta för äkta rashöna. Hönor över tusenlappen var inte ovanligt =-O Där mötte vi upp Mulle och Eva som eg skulle hem till mig och fika. Till slut köpte jag 3 st randiga, 1 svart som Lovis pekade ut, heter numera Elsa, Ida bestämde sig för en vit som fick det tjusiga namnet white star.

 

På kvällen var vi på 60 års kalas på bygdegården. Jag orkade till halv 10 tiden. Då tog absolut finaste Susanna en prommis med mig hem. 

Söndag, mot Stockholm. För att titta på lägenheter. Plockade upp sonen vid gullmarsplan. Han hade jobbat 4 nätter och avslutat med AW så han hade fortfarande inte fått sova något. Man tänker inte på att olika yrkeskategorier har olika tider, dom flesta kör AW på em/kväll, Nickes gäng börjar sin AW vid 04 på morgonen. Tack gode Gud att man inte är 27 längre.

Kikade på 3 st. 2 av dom var mycket intressanta. Båda hade inbyggd balkong, det blir ett extra rum, vilket kan behövas när man bor i en etta. 

Denna måndag en spännande måndag! :-$ Dagen slutade med att jag ledde budgivningen, då stängde dom för dagen. Surt. Eftersom mäklaren ville ha klart allt under dagen, men var uppenbarligen inte nöjd med priset. 

Enda problemet är att jag skulle ha behövt få kontakt med mina bankmän under dagen. Vilket var fullkomligt omöjligt. 

Min största dröm och önskan nu är att min son får ett hem, ett eget boende, något som bara är hans. Dit han kan gå och vara hemma. Att sova på kompisars soffor sliter, hårt. 

När mina barn mår dåligt då mår jag om möjligt ännu sämre. 

Inte blev det bättre av att Elin fick hämta IdiPidi från skolan för att hon hade ont i magen. Då surrar det som ett getingbo i huvudet på mig. Är det några som är dumma mot henne? Kan det vara blindtarmen osv. Jag är expert att måla fan på väggen när det gäller nära och kära.  

Igår var en sådan dag då tårar kom och tårar gick. Det var längesedan nu. Jag grät när jag pratade med Nicke, han vände dom till skratt istället. Elin fick mig också att skratta för att jag gör en så stor sak av magknip. 

Jag har fyllt år. Då är det meningen att jag ska bjuda "gänget" på middag. Nu på fredag tyckte vi var en bra dag. Not. Kom vi på. Doktorn kan ringa när som helst, vi har ingen aning om vad han har att säga. Hör jag inget från doktorn så ska jag dit på måndag. Vilket innebär att jag är otroligt svajig för tillfället. Vi beslutade att vi avvaktar med kalas. Tills jag fått besked. Tills jag står stadigare på jorden. Tills jag har närmare till skratt än till gråt.