Nix! Himlen får faktiskt vänta!

och går direkt till tisdag.

Inte ett ljud från doktorn. Jaha, hur ska det tolkas. Bra eller dåligt. Beror på vilken sinnesstämning jag är i. 

Och sinnesstämning har det varit mycket av denna vecka. Tänk så många sidor man upptäcker att man har, som man inte hade en aning om. 

I fredags hade jag Stora Prinsessan här tillsammans med en kompis. När det var läggdags så skulle jag bara göra iordning mina piller som ska intagas kl 05. Ida försökte förklara för sin kompis varför jag äter dessa. Så frågade hon mig om hon sagt rätt.

"Mormor har en elak sjukdom i sin kropp. Då måste hon äta dom här pillerna. För annars kan hon dö. Dom här pillerna gör henne väldigt sjuk, förut kunde hon springa och leka med oss, det kan hon inte längre. Men kommer du ihåg mormor när vi var vid Taxinge (2 v sedan) då sprang du och lekte jaga robot och spruta slime med oss. Fast sen kunde du nästan inte gå. Det är jätteknäppt, man ska ju bli frisk av medicin, men mormors medicin blir man sjuk av. Sen kanske dom tabletterna inte fungerar länge, då måste hon få andra som hon också blir sjuk av. -Men mormor! Vad händer när den medicinen inte fungerar längre??"

Jag blev helt ställd  Herregud, vad svarar man på det? Hon är så liten, hon ska inte gå och fundera på det viset  Ja du lilla hjärtat. Då får vi hoppas att dom har hittat ännu nyare medicin som jag kan få. 

Idag är det alltså dax att träffa doktorn. Att få veta vad röntgen visade. Att få höra vad mina prover säger. Att få veta om Marie har sett på proverna att någon aktivitet är på gång. 

Idag är också den dagen då jag ska fråga doktorn om jag har fått cancer i munnen. Jag har flera gånger fått blodblåsor på insidan av kinderna. Jag fick en inatt, det är bra för då får han se hur dessa ser ut. Min tunga känns som att den är dubbelt så stor, och som ett månlandskap, har också en stor vit blåsa, typ förkylningsblåsa utmed hela tungan. Det gör ont  Men jag har inte klagat för någon, ingen alls. Jag orkar inte tjata om alla mina aj någon annanstans än här. Sen är det dessa förbannade fötter, där det slår upp blåsor mellan tårna, som spricker och blir öppna sår. 

Idag är den dagen jag får veta om jag kan följa med till Mallis. Ja vill!

Så var jag till hud och fick hela kostymen kontrollerad av den otrevligaste, suraste, verkligen grinigaste kvinnliga läkaren jag någonsin mött. Hon hade inte en dålig dag. Hon måste ha ett uselt liv. 

Lägenheten blev inte min. Jag ångrar mig lite att jag inte fortsatte liiiite till. Då hade jag fått den. Men igår var vi och tittade på 2 st mini ettor. Den ena, den jag vill ha, blev jag så kär i. Både balkong och badkar  budgivningen har redan börjat, då är det ändå en visning ikväll också .

Nu ska jag sätta mig och skriva ner alla mina frågor till doktorn, annars faller dom bort. Göran är med och tar in svaret för det är inte säkert att dom fastnar hos mig. 

Tack gode Gud för mina barn. Det bästa jag har åstadkommit. Elin ska försöka få barnvakt för hon vill med till läkaren och Nicke skickar glada hejarop och peppar mig, och talar om att jag är den finaste människa som finns och han älskar mig, ibland flera gånger om dagen. "Du behöver inte oroa dig mamma, allt är ju bra  Ta ett djupt andetag och älska dessutom dig själv" 

Jag är nervös, jag mår illa, jag har nerverna krypandes utanpå kroppen och tårarna bara väntar på att få börja rulla. 

Snart så!