Sessan och jag såsade runt i pyjamas till kl 13. Då var vi tvungna att byta om för hon skulle hem till något speciellt, vad det nu var. Jag jobbade stenhårt i trädgården på eftermiddagen. Tårarna skvätte mest hela tiden. Vattnade trädgården med dom. 

På kvällen var det födelsedagsmiddag hos goa grannarna. Kan väl inte påstå att jag var på topp. Kändes dessutom ganska helknasigt. En del av gästerna visste om min resa, andra inte. 

På natten när vi kom hem satte jag mig vid datorn och mailade hela vårat födelsedagsgäng och berättade ALLT. Jag tycker det är bättre att alla mina vänner vet, allt blir så mycket lättare. Sa också till i samma mail att INGEN får vara rädd för att prata med mig om detta, INGEN får undvika mig för att dom inte vågar eller vet vad dom ska säga.

Detta är ju liksom våran vardag. Vi somnar med skiten och när vi vaknar så finns den fortfarande kvar. 

Jag känner mig nu stark. Jag dragit på mig stridsmunderingen. Har laddat alla vapen. Jag är beredd. Tamejfan.

Det har jag min fantastiska familj att tacka för, min Finaste Elin som jag pratar med varje dag, det ger energi, min Fina Nicke som skickar energi via etern varje dag, och min älskade man som bara finns där och gör sina nyttosmoothisar till mig varje morgon. Dessutom har jag ju mina Prinsessor som ger mig positiv energi, och hysteriska skratt i överflöd. Jag är lyckligt lottad!