Kan inte sova. Hostar och hostar. Gick upp vid 04 för att koka en kopp the med en massa halstabletter och honung i. 

Att jag aldrig lär mig :-( Göran och jag kände att vi behövde byta tapeter ett par dagar. Så vi åkte bort några dagar på "semester". Hade ett par fantastiska dagar, visserligen gick jag runt med feber, men inte värre än att jag kunde promenera i sakta lunk på dagarna. Natten till vår sista dag slog det till, febern steg, min hals var alldeles för trång. När jag vaknade hade Göran gett sig ut på prommis i sällskap med sig själv. Jag sov och umgicks med ipaden, sov igen. 

Skickade ett meddelande till "min" Marie på onkologen och berättade att hon hade gett mig dubbel dos med tabletter, ifall hon saknade dom, fanns dom alltså hos mig, samt att jag låg sjuk. Igen. Det dröjde inte förrän hon ringde. Hon sa att jag skulle sluta med behandlingen och uppsöka akuten när jag kom hem eftersom onkologen var stängd. 

Att uppsöka akuten i Eskilstuna är ju ett straff utan Guds Nåde >:o Jag som inte gjort något eller någon ont? Eller?

Dagen efter på väg hem så ringde Marie igen. -Jag har inte sovit i natt, har bara funderat på hur du mår. Så gör en bra sköterska! :-D Jag sa att febern gått ner en bit så jag avvaktar med akuten ;-)  vilket var sant. Vi bestämde att jag skulle komma in till henne på måndag istället. Passar mig perfekt. :-D 

Hade lovat att ta med Ida till sin ridning, hennes föräldrar är på ett dygn semester. Elin ringde och var orolig, för jag fick absolut inte gå med Ida i manegen eftersom jag inte var frisk, Göran lovade att göra det. Världens bästa bonusmorfar. Så tänker en perfekt dotter av bästa kvalitet <3 Min Älskade Elin.  Sagt och gjort, vi hämtade tjejerna som hade sin farmor boendes hos dom. Lilla Lovis satt på golvet och klädde på sig galonisar. Hon skulle med, odiskutabelt. Ida förklarade att Lovis känner inte farmor så bra, så hon ska med oss. Stollungar :-* 

I bilen så frågade Ida varför dom inte fick sova hos oss istället, för dom känner faktiskt inte farmor så bra. Hon tyckte faktiskt inte det var riktigt schysst (n) Jag förklarade att det är ju jättebra att farmor bor hos dom, så att dom lär känna henne bättre det är ju bra vi är flera som kan vara barnvakt. Dessutom så berättade jag att jag var sjuk och skulle hem och lägga mig så fort jag lämnat tjejerna hos farmor igen. Hm. Nåja. Eftersom hon är ett förståndigt barn så köpte hon det. Med viss tvekan.

Men så berättade en plötsligt ledsen Ida att nu är hennes två tjejkompisar taskiga mot henne igen. FAN! >:o Det blev ju bättre efter att Elin pratade med ena mamman, men nu är dom tydligen igång igen. Tissel, tassel, viskande, du får inte vara med, elaka ord. Det känns som att någon tar mitt hjärta och kramar ihop. Hårt. Biter ihop, får inte gråta i bilen med tjejerna, får bara inte. Det  finns ett ord för detta. Mobbing :'( Det här får bara inte fortgå! Jag ska försöka vara med Ida en dag i skolan igen. Jag förstår mycket väl att Ida inte vill vara på fritids under lov veckan >:o 

Det kan mycket väl vara så att jag är extra känslig och tar det för värre än vad det är, jag är ju liksom hopplöst känslig nu för tiden. Jag hoppas verkligen att jag målar fan på väggen. Jag hoppas att det inte är så allvarligt som jag fått för mig. Jag hoppas. För att gå till skolan med ont i magen för att man inte vet hur dagen kommer att bli, det ska INGEN behöva vara med om. Ingen. 

Jag hoppas att jag får träffa en doktor i morgon som lyssnar på mina lungor, ärligt, talat önskar jag mig en penc kur. Känns som jag drar på en infektion som inte vill ge vika. 

Stygg Hansa: fick svar att inom en månad bör jag få besked. Spänningen är olidlig. Jag förstår i och för sig inte hur dom ska kunna neka mig ersättningen. Men INGET förvånar mig.