Jag vet ju att jag är hopplös. Målar upp värsta scenarierna. När det gäller någon av solarna i mitt liv. Ida tog tag i saken själv. Hon ringde helt sonika upp ena tjejens mamma och berättade hur "kompisarna" uppför sig. Mamman var oerhört tacksam. Sen pratade hon med tjejen själv. Dom redde ut saken och allt är frid och fröjd igen :-D Jag mår bra igen. För denna gång. Kommer säkert att hända igen, men jag måste lära mig att hejda mig. Igår "pratade" vi med Nicke, berättade att Ida var ledsen. Då sa han till henne att du Ida är en otroligt stark tjej, du klarar detta. Annars tycker jag att du byter kompisar, eller så bussar du mig på dom. Ida skrattade så hon kiknade. 

Igår blev det resa till onkologen. Fick träffa en jourläkaren, Herrejösses, grabben såg inte ut att vara äldre än att han just avslutat gymnasiet =-O Men det stod läkare på hans skylt, vilket innebär att jag måste tro dom, hur det gick till fattar jag däremot inte eller så är han just ordet MÅLINRIKTAD :-\ Han lyssnade och lyssnade och lyssnade, och skrev en akutremiss till röntgen. Inte gilla. Så tog Marie en liter blod från mig. Även till onkologen har mina armband kommit. Hade en bunt beställningar med mig. Fick tillochmed ta av mig ett av mina egna för att lämna över. 

Läkaren frågade om jag hade någon kontakt med min egna vårdcentral. Nej, det har jag inte. Han tyckte att jag borde ha det, dom bör känna till att jag har denna diagnos för ibland kommer det att hända att jag måste in och andas kortison, vid dom tillfällena som jag har svårt att andas. Då är det smidigare att åka dit istället för Eskilstuna. 

I morse ringde jag dit och fick en telefontid till den bästa läkaren dom har enligt mig. Det var den tjejen som tog hand om mig när jag fick malignt melanom första gången. Hon såg till att det togs prover varje halvår osv. Eftersom det är urusel uppföljning i vanliga fall. Det enda man gör är att gå till en sköterska en gång om året som tittar på kroppen och känner på lymfar. Exakt det hon gjorde på mig och ändå missade att min sjukdom spritt sig. "Det är NOG bara ärrvävnad jag känner. Vilket det inte var. Tyvärr.

Min dag kunde inte ha börjat med mera kärlek <3 jag vaknade av att någon lade täcket om mig och bäddade till så ingen hud syntes. Jag öppnade ögonen och där står min lilla Prinsessa IdiPidi. Hon hade vaknat före mig, gick på toaletten och skulle krypa ner i sängen igen när hon fick syn på mig.  -Jag var rädd att du låg och frös <3 momor. Min fina. 

Idag gick vi på skattjakt i domkyrkan. Det är så underbar känsla att vara därinne. Fridfullt är nog ordet som passar bästa. Tände några ljus och lärde mig en hel del nytt.

Sov gott hela världen :-*