........ Kom i lördags. Mamma vi är framme i Enköping kl 15. Svar: jag åker med en gång.

Bet ihop hela vägen. Inte gråta. Inte gråta. Inte gråta. Dom stod där och väntade på mig, klev ur bilen och fick världens gråtanfall. Min son har kommit hem efter nästan 1 1/2 år borta. Tack gode Gud. Vilken lycka att få hem honom. <3 Med sig hade han sin Lara. 

Febern som jag fick i Trosa har hängt i hela tiden, tillsammans med hosta och rinnande näsa. Så mitt hälsotillstånd var inte direkt på topp. 

Jag fick en kort resumé om senaste året. Väl hemma fanns Elin med familj och syrran med familj. Ida som väntat och räknat ner visste nästan inte vad hon skulle ta sig till. Ville ha honom för sig själv, men samtidigt så blyg. 

Vi skulle ha kalas hemma för Göran. Bara familjen, alltså 28 personer på middag. Göran fixade det mesta, jag tog mig an att göra Vegangryta. Vid sådana här middagar gäller det verkligen att att alla har respekt för varandras matvanor. Man behöver inte, och har inte rätt att fråga av vilket anledning som veganerna endast käkar "grönsaker" för så är det verkligen inte. Beslutet är deras. Samtidigt som dom måste respektera att vi andra äter kött. Även om dom anser det vara fel. Saken behöver överhuvudtaget inte ens diskuteras!

Själv skulle jag nog lätt kunna bli vegetarian, men inte vegan. Jag älskar fisk, men kan vara utan kött.

Vid sådana tillfällen är det barn och vuxna överallt =-O Jag tog slut samtidigt som Ida, så vi somnade vid 22 tiden. Meningen var att Idas föräldrar skulle flytta in henne till hennes föräldrar när dom la sig. Men vi 2 låg så gott och höll om varandra att dom hade inte hjärta att flytta på henne. 

10 personer sov här, folk överallt =-O men det fungerar bara man vill. Kl 13 hade dom flesta åkt hem så Ida, Calle, Johanna och jag gick till till tomteträffen på bygdegården. Tipspromenad, lotter, tomtegröt och skinkmackan. Ida har blivit så stor att hon springer inte runt och vrålskriker som dom andra barnen gör. Hon sitter bredvid mig, äter sin gröt, får sin vinst och tyckte det var dax att gå hem ;-) 

Mådde inte speciellt bra på kvällen, somnade jättetidigt. Vaknade på natten och hade 39 i feber. Nicke och Lara åkte hem till sitt i Stockholm och jag låg i fåtöljen och sov mest hela dagen. Pratade med onkologen som ville att jag skulle ta mig till min vårdcentral för att ta prover. Ringde och pratade med dom, men proverna hade gått för dagen så vi bestämde att jag skulle vänstra till nästa dag, då skulle jag få träffa en doktor också. 

Gick från fåtöljen till sängen och somnade om. Vaknade kl 02, hade då 39,8 i feber. Sjöblöt av svett, och frös. Av med alla dygnsura nattkläder. Somnade om till 05 då det är dax för mina piller. Stoppade i mig dom, vilket jag ABSOLUT inte skulle ha gjort. 

Får jag feber över 38,5 måste behandlingen brytas. 

Jag vet med mig att jag pratade en massa med Göran, antingen måste han ha tittat konstigt på mig eller sagt något som inte stämde in i min värld. För jag upplyste honom om att jag pratade inte med honom. Jag pratade med tjejerna! Som om det vore logiskt? Läskigt vad förvirrad man blir med hög feber. 

Har nu varit in och tagit prover, men fick tyvärr ingen läkartid förrän 13. Så snart är det dax att återigen kravla sig upp ur goa fåtöljen och åka in till vårdcentralen igen.

Återigen hemma. Jag lät INTE bra :-\ Han skrev ut pencilin, skulle börja med dubbel dos. Jag måste ta tillvara på varje dag jag har kvar. Det är väl inte direkt sådant jag vill höra >:o  Men det var inget ont menat. Så började han även prata med mig om ASIH, men jag upplyste om att där är vi inte än på väldigt, väldigt länge. 

 Så nu räknar jag med att natten blir lugnare och att jag kommer att må bättre redan i morgon :-D