På em kom infektionsöverläkaren in och skakade om mig , hon hade då pratat med onkologläkaren, som i sin tur sagt att jag omedelbart skulle sluta med min behandling. Snopet. När jag till slut hade fått den efter 85 dagar. 

Sen fick jag åka hem om jag ville, OM jag ville. Jättegullig personal, men jag föredrar att vara hemma hos min Göran. 

Bästa, goa, fd kollegan, Farbror Mats ringde idag och frågade hur läget var. Det gjorde mig glad :-) Han gör mig alltid glad!

Smått slak kan nog vara ett lämpligt ord för dagen. Dels har jag fortfarande lite feber. Men det mest irriterande var att när jag gick upp på toaletten vid 01 tiden i natt så passade jag på att öppna dörren för att kalla in Julia. DÅ hör jag att dieselpumpen står och går,  VAFAN någon djävul snor vår diesel. Igen. Rusade upp och väckte Göran som tog på sig kläder och smög ut. Men troligen hade någon redan skrämt iväg dom, för allt var bara kastat på backen. Med tanke på vissa omständigheter är man nog tvungen att kalla krakarna för Dunder-Karlsson och Blom, jag tror nattens herrar hade en intelligensnivå strax under Pippis vänner. 

Tillbringat hela dagen i sängen, surfat, sovit, ja, det är nog typ allt. På kvällen kom Nicke och Lara tillbaka från Stockholm, hade inhandlat en MASSA nya nyttigheter för mig och för oss andra. 

Min cancersköterska Marie ringde idag för att kolla läget. Jag ska tillbaka dit på måndag, kan vara så att medicineringen måste justeras.