Idag ska vi ha mitt födelsedagskalas. Nåååågot försenat. När jag egentligen skulle ha haft det i maj blev jag sjuk. NU blev tillfälle. 

Trodde jag. Långsnok 😡

Vaknar med 37.8 i feber. Ungefär som väntat. Det är som att kroppen känner på sig. I morgon är det kalas, då slår vi till med lite feber, fniss 😩

Men se det skiter mitt glada hjärta i! Det ska bli kalas. Basta 

Jag var hos Marie på onkologen igår och tog prover och fyllde på mitt förråd med giftpiller. Då mådde jag bra, så då kör jag på samma känsla idag. Så får det bli!

Det har inte hänt så mycket i mitt liv på senaste tiden. Har varit in till onkologen en gång eftersom jag drev runt med hosta och feber, dag ut och dag in. Proverna visade virus. Så det var bara att vänta ut. Jag är så fruktansvärt infektionskänslig så egentligen skulle jag gömma mig i skogen. Men, nej, det känner jag inte för, jag får hålla mig på avstånd istället från dom flesta.

Snart är det dax för röntgen, 3 aug. Sedan kommer den fruktansvärda väntan. Jag har aldrig tidigare vetat vad ångest är, nu vet jag med råge. För tillfället känner jag mig ganska lugn. Det är tiden mitt emellan röntgarna som är värst. Jag mår bra i nästan 1,5 månad. Sen blir jag skör som tunnt glas och gråter för allt och inget. När jag närmar mig röntgentiden så lugnar jag ner mig av någon anledning. Kan inte förklara varför. 

Har haft ett besök hos min kurator i sommar. Hon är min klippa. Gudago  :-D 

Cancer och rehabfonden hade en artikel på facebook, på underrubriken stod 

-Ångest. Panikångest. Dödsångest. Längtan tillbaka till förr. Till innan.

Så klockren! Hur hade mitt liv sett ut idag om jag inte cancern flyttat in i mitt/vårat liv? Tyvärr har den inga som helst planer på att lämna oss ifred och flytta tillbaka till därifrån den kom. Så det handlar om att slåss, varje dag. 

Forsätter på samma inlägg!

Idag är det måndag den 25 juli. Jag har nu haft huvudvärk, svår sådan sedan i torsdags em. Bet ihop under kalaset så jag klarade av det. Sov till halv 2 dagen efter. Igår ringde jag till 1177, sköterskan bad mig omgående att åka in till akuten. Hon skulle faxa dom, så dom visste vad det gällde när jag kom. För första gången så var det tomt på akuten? 😳 Efter en kvart fick jag träffa en läkare. Han kliade sig i huvudet. Sitt eget. Mina prover visade inget konstigt. Han ville att jag skiulle röntgas, men han ville att onkologen skulle skriva den remissen, så att jag och allt om mig finns där. Så nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa mig. 

Det här är verkligen SKIT eftersom vi skulle åka till Stockholm med båten idag och sova över på vägen upp i båten. Nu måste vi planera om, för jag vill verkligen att tjejerna ska få göra den utflykten. Troligen blir det en kortare variant och så får dom ta tåget eller bilen till grönan istället. Det värsta är inte min huvudvärk, det värsta är att det inte blir som vi lovat tjejerna.