Göran serverade en hysteriskt grön smoothie och 1 kopp kaffe på sängen. Den mannen vet vad en kvinna behöver  ;-)

Ingen feber. Bra. Däremot en trampdyna som någon pillat in en golfboll i? Kändes väldigt onödigt, upptäckte att det är omöjligt att gå på en sån fot. 

Inte nog med det, dessutom hade någon under natten skjutit mig med något hårt i benet, ett par cm stort område. Inbillningen blir då såklart, propp. 

Jag insåg att man ringer inte sjukvårdsupplysningen och säger att jag har nog en golfboll under vänster fot, inbyggd, samt att jag troligen har blivit beskjuten inatt på mitt ben. Nej, jag vägrar. Haltar istället runt och väntar tills i morgon när jag ändå ska till onkologen och träffa min doktor. Efter alla kramar han har fått av mig nu så kan han gått få stå ut med lite galenskap i morgon. 

Har haft hela stora, lilla underbara familjen här idag. Finns inte en chans till egna lite skruvade tankar då. Tack mina Prinsessor! 

När vi återigen blev en liten familj (numera bestående av mig, Göran, Nicke, och Lara) så ville jag bara hoppa ner i sängen och blunda en sväng. Men, nej se, det blir det inget av med, min fantastiska väninna som jag känt nu i många år, fast eg inte på riktigt, har lärt mig (hon har mkt att lära mig, stoooor erfarenhet) att det är när det känns som att kroppen helst vill göra sängen, det är då man ska tvinga den ut och röra på sig. Så fick det bli. Hoppas inga grannar såg mig när jag stövlade runt i yogabyxor, turkos batikklänning, försvarets gummistövlar, samt en regnjacka utanpå allt. Iså fall bjuder jag på måndagens samtalsämne på bygden :-D

Nu börjar sängen ropa, imorgon ska jag gå en av dom vanliga dusterna med Stygga Hansa. Åka till onkologen och jag hoppas verkligen dom startar upp med min behandling igen, kanske med annan dos tills vidare. Hade lovat kollegorna tårta, är rädd att jag får skjuta på det fram i tiden en sväng. Återstår att se :-)

Det var dagens dag!