Igår var en dag när sjukvården visade sig från sin bästa sida. Blev så väl omhändertagen hela dagen.

Onkologen ringde tillbaka. Läkaren ville att jag skulle komma in så han fick träffa mig. Ringde efter Göran, kände att jag inte orkade köra till Eskilstuna. 

Vårdcentralen i Strängnäs ringde och frågade hur det gått för mig? Bara det 😄 Jag talade om att jag fick komma in till onkologen och slapp sitta på akuten. Hade det blivit så att jag hade varit tvungen att sitta där, då hade vårdcentralen tagit emot mig, fast dom inte hade några lediga tider. Jag har en kontaktläkare på vårdcentralen, som kan mig och min sjukdom, hon tar alltid emot mig, så även denna gång, om det hade behövts.

Vi åkte till onkologen, jag frös, mådde uselt och kände mig väldigt liten. Omgående kom en sköterska och tog en massa prover och frågade om jag ville lägga mig, för hon hade fixat en säng till mig ❤️ Jag skulle nu vänta på att provsvaren kom. En timme senare kallade läkaren in mig, det var min 3e favorit, även han grek. Det är något speciellt med dessa grekiska läkare. Han lyssnade och klämde och bankade på mig. Troligen var det en lunginflammation. Det lät inte bra. 

Men han ville att jag skulle göra en röntgen för att se hur det såg ut. Efter 10 minuter stod jag och röntgades. Varför har all röntgenpersonal så kalla händer? Jag började skaka av frossa när hon flyttade runt mig. 

Tillbaka till onkologen för att invänta svar. Då ringer vårdcentralen igen för att höra hur det går för mig 😳 Helt otroligt, vilken fantastisk sköterska 👍

Tack och lov, röntgen var jättefin. En otrolig lättnad. Skulle påbörja en kortisonkur och börja med penc om jag tyckte jag behövde. Han skulle dessutom fixa ett intyg på engelska som jag alltid kan ha med mig när jag reser. Jag bär ju med mig en hel del medicin, även klassad medicin som kan ge mig problem.

Mot hemmet, där träffade vi grannen som bjöd in oss på maten som blivit kvar efter deras middag. Tack, snälla, jag hade inte ätit en smula på hela dagen och var ganska skakis vid det här laget. Jag åt en lite portion, för att vara försiktig. Det gick inte. Jag och min mage kraschade fullkomligt. Kicki såg hur färgen försvann från mitt ansikte. Hem, jag måste omgående gå hem. 

Hade bett finaste T o T att komma över på en kopp te. Var tvungen att ställa in. Faaaaan. 

19.30 sov jag som en klubbad, ända tills 07.30 i morse. Känner mig nu ganska ok. 

Känner mig dessutom oerhört tacksam för gårdagen för att jag blev så väl omhändertagen av alla 🤗