Andreas var fruktansvärt stressad. Tyvärr. Fick inget vettigt svar på vad som var bättre med min cancer. Han tog sig an min onda vänstersida istället. Jag fick en spruta med en stark dos diklofenak. Kan inte äta dom i tablettform, då kraschar min mage, så istället fick jag utskrivet suppar att ta. En halvtimme efter sprutan så kändes det bättre. Det var bara lur, för på morgonen hade jag lika ont igen. Så fruktansvärt ont så jag har aldrig varit med om något liknande. Ville hoppa från trappen 😭

Ida kom hit på fredag eftermiddag. Hon är så enkel att ha och sköter sig i det närmaste själv. På fredagskvällen kl 18.30 ringde Andreas för att fråga hur det gick för mig. Då bröt jag samman och bara grät. Han skrev omgående ut en medicin som tar bort nervsmärta. Göran fick kasta sig i bilen för att hinna till apoteket. 

När samtalet var över satt jag på verandan och grät färdigt. Då kommer min Lilla IdiPidi och frågar - är du ledsen mormor? Ja, men nu är jag ledsen för att doktorn ringde exakt när jag behövde prata med honom. Då gick hon in, jag trodde att nu fick hon nog och visste inte vad hon skulle göra, men hon gick in och skrek i högan sky - Göran kom! Mormor är ledsen! Så kom hon tillbaka och kröp upp i mitt knä. Hon har aldrig sett mig gråta, supermormorn 

släppte för första gången på sin starka kontroll av sina tårar. 

Det värsta var att hon missuppfattade samtalet. Hon trodde doktorn ringde för att tala om att min cancer har börjat växa, att det var därför jag var så ledsen. Men det sa hon inte utan gick istället och grubblade för sig själv. Lilltösen ❤️

På måndagen hade jag 39 i feber. Suck 😫 Sov ända till halv 7, då ringde sonen och väckte mig. Jag ör övertygad om att min pencillinkur inte tog, utan jag drar fortfarande runt med min infektion. 

På tisdagen skulle jag äta lunch med Ylva, fick avboka, orkade bara inte, feber 38,5, fortfarande så ont i benet att jag vill bara sova bort tiden. 

Strulade dessutom till det rejält. Skulle till kuratorn kl 14. Det ville jag inte missa, så jag kastade mig i bilen, ser att dieseln är slut, dom renoverar våran väg, så det är växelvis åkning. Ringde och läste in meddelande till Laila att jag är sen, väldigt sen. 

Hasade in till henne när det är 20 minuter kvar av min tid, då säger Laila att det är i morgon vi skulle träffas 😫 Hon hade en halvtimme ledig så vi hann med 45 minuter ivarjefall fall. Hann även åka förbi Lovis dagis där dom hade sommarfeste. Jätteviktigt att var med på! Feber, ont i benet eller ej. Sommarfesten går först.

Sov hela dagen efter, 38 drygt i feber.

På torsdagen hade jag fått nog, ringde onkologen och berättade läget. Fick komma in för provtagning och träffa läkare. Under tiden dom väntade på provsvar fick jag en säng att vila i, somnade som en klubbad oxe. 

Läkaren ställde tusen frågor. Jag ville bara hem och sova. Fick ivarjefall nytt pencilin. Samma dag ringde Andreas och frågade om mitt ben, det var faktiskt liiiite bättre, jag ska fortsätta med nervsmärtborttagningsmedicinen. 

Det har varit en usel vecka, fast jag har fått veta att min cancer ligger still och dessutom har vissa metastaser och tumörer försvunnit, om jag har förstått rätt. DET är ett under, ett helt makalöst under. Ida kanske har rätt när hon säger att min cancer kommer att vara borta om ett år. För det vet hon ❤️ Men min gräsliga smärta, min feber och mitt allmäntillstånd har tagit bort en del av lyckan, som jag borde känna 😡

Det var som en spark i magen när Ida och Elin berättade att Ida trott att doktorn ringde för att säga att cancern börjat växa, Ida har inte kunnat sova, för hon trodde att jag skulle dö. Stackars lilla barn. Jag sa till henne att nästa gång hon undrar över något så måste hon fråga mig direkt, inte gå och grubbla. Det tog vi i tummen på ❤️👍

Idag kommer min Ida Pida hit igen. Jag har inhandlat en studsmatta till tjejerna, som dom har tjatat och jag sagt nej, jag vet att Göran inte vill ha en studsmatta i trädgården igen. Men härom dagen sa han, köp en studsmatta till tjejerna om du vill, det är ok ❤️❤️❤️

Men eftersom jag är handikappad och Göran har fullt upp, han har dessutom lovat få i båten i sjön i helgen, så måste barnens föräldrar sätta upp mattan. Det är väl en ok deal, jag köper mattan, för tjejernas skull, Göran fixar båten, för tjejernas skull. Föräldrarna sätter upp mattan för tjejernas skull. Det är allt dom behöver göra.

Idag, lördag känner jag mig något bättre, äntligen, ingen feber, ingen huvudvärk, mitt ben är bättre, kan nästan använda det. 🤒😷🤕

Livsglädjen börjar återvända känns det som 🙏