Dag 127. Åh nej. Inte igen :-(
Jag undrar när det hände? Eller om det har smugit fram? Alltså det där när ens barn tar över föräldrarollen för sina föräldrar? Hur som helst är det väldigt gulligt. Man blir glad. Då han man lyckats med barnen. Vilket jag iochförsig redan visste att jag har.
Jag vände ut och in på mig själv för att få hem mina sjuka kids från Stockholm igår, dom kom med tåget men jag hade ingen bil så jag kunde hämta. Till slut löste det sig på så vis att mannen i den familjen Göran jobbar hos för tillfället skjutsade in mig så jag kunde hämta min bil.
Jag kände redan då att jag hade något skit i kroppen, då menar jag inte mina gifter utan typ förkylning.
I morse vaknade jag stenad, halsen illröd och svullen, hosta och feber. Kan inte minnas när jag senast var sjuk på sånt vis. Tog mina tabletter somnade om, vaknade läste lite tidningar, somnade om. Någon av mina vakna stunder kom Nicke med en kopp spirulina te= nyttote. Nu 14.30 även jag nyvaken och nyduschad.
Gick ner i köket och kokade en kopp te. Då frågade sonen - Mor, har du ätit något idag, var ju tvungen att erkänna att, nej, inte än. -Då fixar jag iordning något till dig, tack snälla det vore underbart med 2 st ostmackor, jag är nog lite hungrig. Nej, jag fixar någon nyttig mat till mig, inte några mackor. -När jag var liten tjatade du ständigt på mitt matintag, NU har trenden tydligen vänt. Kryp ner i sängen igen så kommer jag med något gott att äta om en stund.
Det är ju själva fan att man ska behöva bli sjuk på en lördag. Med tanke på mitt besök på akuten förra helgen så har dom säkert lagt en röd bakgrund på mina journaler som förmodligen betyder arg, ta det försiktigt med henne. Fast å andra sidan kanske man kan få hjälp då.
Jag avvaktar och ser vart febern och hostan bär hän. Håller den sig som nu så avvaktar jag och hoppas jag klarar mig till måndag.
Dessutom går jag miste om gulliga Kristinas Myleus nygjorda rabarberpaj. Det grämer mig. Hoppas jag får ha den innestående tills jag blivit frisk!
Föregående inlägg: Dag 126. Home sweet home
Nästa inlägg: Dag 128. Lite sorg i familjen
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar