Nix! Himlen får faktiskt vänta!

.......... har avklarats  Jag var en gång osäker på att jag skulle få vara med denna jul. Nu är jag säker på att få vara med flera jular. Huset var fullt med folk. 10 personer sov över. Köket var som en restaurang där det lagades julmat och veganmat. Må inget blandas ihop. Jag fick en bok med veganmatsrätter. Jag ska lära mig. Min son är mer än övertygad om att jag skulle må bättre av den kosten. Det är värt ett försök. 

Det var underbart att ha alla hemma. Elin med familj hade i år julafton hos oss och Nicke var för ovanligheten skull hemma en jul, med sin Australiensiska flickvän. Lyckan fullkomlig   Lara är varken van vid en så stor familj som vi är, hon blir troligen lite trött emellanåt. Hon är inte heller van att fira jul som vi gör. I år var jag en god människa åt mina barn som redan är goda människor och därför var oerhört tacksamma för denna julklapp. 

Jag valde ut WWF och Läkare utan gränser till mina ungdomar. 

Högen med julklappar var perfekt. Julafton är egentligen en väldigt jobbig dag för barn tror jag. Dagen består mest av väntan hela tiden. Vi ska....... Snart...... Vi ska bara....... Sen ska vi det....... Osv.

Sen blir det knäpptyst   Alla har åkt vidare. För flera av dom är det dax för julafton med nästa släkt. Hualigen. Göran kröp ner i sängen, jag städade. Värmde på julmat och kröp ner i soffan och åt. Jag somnade med gaffeln i munnen, så kl 21 hade maken knuffat in mig i sovrummet. Sov i 14 timmar. 

Inte ens julmat fungerar på mig  är nu nere på 55 kg. Ska köpa mig ett par nya byxor på rean. Som inte ser ut som att jag hittat dom på tippen där någon med 4 stl större kastat dom. 

En fundering? I mitt städskåp har jag en liten mus bor. Han får bo där i lugn och ro. MEN tydligen så överlever den på mina stearinljus som jag har där. Jag älskar att ha tända ljus omkring min och handlar alltid upp ett lager när priset sjunker. Alla möjliga färger. Men den lille hyresgästen älskar uppenbarligen endast turkosa ljus? Varför? 

I morgon ska jag på mammografi. Nervöst. Intressant. Läskigt. Mitt högra bröst är fullt med knölar i olika storlekar. Minst en av dom är en malignt melanom tumör. Resten vet jag inte. Än. 

Mycket nu. Har dessutom mailat flera mäklare som vill komma och titta på min lägenhet. Jag har haft en kanonbra tjej där, men syrran har nog rätt när hon kräver att jag ska välja ut minst 3 st mäklare, för att ha och jämföra med. Nu måste jag se ut ett datum när jag kan klämma in 2 st på samma dag, fm och em. Oerhört spännande  

I torsdags åkte Göran och jag iväg till lasarettet för att göra gastroskopin. Tid 19.20? Troligen fick jag så snabb tid för att remissen kom från onkologen. För dagarna innan hade jag fått brev om att det kan ta väldigt lång tid att få komma dit och hur man går till väga för att söka annat sjukhus. Jag blev fotad inom 1 vecka från remissen gick iväg   

Göran var med in på rummet, sköterskan började spraya halsen så den blir bedövad, en gång till. Då kommer obehaget  det går inte att svälja, halsen är helt bortdomnad. Göran frågade vad gör ni om jag svimmar, då drar vi bara skynket för dig, inget trams här inte   .

Ligga ner på sidan, bitring i munnen, in med kameran i bitringen och läkaren säger svälj  vadå svälj, jag kan ju inte ens svälja saliven, hur i Hälsingland ska jag då kunna svälja en kamera? Men ner åkte den, så känner man hur den far runt i tarmarna. Jag blundade, bet så tänderna höll på att spricka, tårarna rann ner på kudden. Min största rädsla var att jag skulle börja hosta. Göran satt tyst och fin still på stolen och tittade på skärmen som visar hur tarmarna ser ut på insidan. 

1 magsår. Det tackar jag för. Så gurglar det till i magen, tarmarna far runt och upp kommer kameran. Klar. Läkaren hade en del frågor som jag inte kunde svara på, så jag var oerhört glad att Göran var med, för han kunde svara. Min hals var ur funktion. Ska tillbaka om några veckor för att se om den läkt. Det bästa av allt, som faktiskt var en oro jag hade. Ingen cancer i magen  

På fredagen hämtade jag Ida kl 12 vid skolan. Äntligen jullov! 4 dagar som hon eg behöver gå på fritids, men då istället är hemma hos oss. Härom natten sov vi i Nickes gamla rum, ett yttepytte med snedtak. Innehållandes 2 sängar. Hon sov som en stock i 12 timmar, la under natten på henne 1 täcke till, för det är iskallt i rummet. När hon vaknade sa hon att hon aldrig sovit så gott i hela sitt liv. Fick hon möjligen göra om rummet till hennes rum? Självklart. Ut ur rummet for möbler, böcker, spel och all sköns bröte. In plockades mysprylar och planscher på väggen. Det där med att det ska vara kallt i sovrummet har hon nog fått efter mig och Göran. Det ska vara kallt när man sover.

Igår var jag med på hennes ridning. Hon var inte beredd på att dom nu rider utan någon som går bredvid, hon har varit borta några gånger. Det gick bra ända tills hästen fick för sig en kort sträcka i galopp. 

Lovis 4 år hade självklart inte lust att sitta fint och vara tyst i 45 minuter, iklädd full galonmundering. Jag gick ut med henne i geggan och lekte. En hög med lera, en vattenpöl, en tom PET flaska och en pinne är allt som behövs för att få en liten tös att kikna av skratt. Även en mormor.  

På kvällen var det glöggmingel på Aspögården. Jag kände mig nere, alltså inte på topp. Men det var nu flera gånger som jag inte varit med av olika anledningar, så jag kände att jag borde gå, jag ville ju faktiskt gå. Egentligen. Men när ögonen inte ler fast man skrattar, ja, då är man inte på topp.

Släpade mig dit, Göran hade gått i förväg. Öppnar dörren och går in, möter Göran först av alla som blir glad, kramar om mig, och viskar en massa fina saker. Det gick inte, då brast det. Hann smita in på toaletten, torka tårar, och dutta lite kallvatten, så var jag redo för kvällen. 

Är så oerhört glad att jag gick. Humöret steg 1000 grader. Människorna på Aspö är underbara   

Eftersom jag mådde så risigt i måndags trodde jag inte att jag skulle klara av att åka till Eskilstuna för att äta jullunchen med mina kollegor. Jag vet ju att det livar upp mig och gör mig så glad. Hade dessutom gjort iordning en hög med mistlar till var och en av dom. En tradition jag själv startat och måste hålla kvar vid. Jag åkte. Jag njöt av sällskapet. Jag mådde gott. 

Det är lite knäckande att vid 50+ få ett nytt jobb! ett fantastiskt jobb. Exakt det jag ville jobba med. Ett gäng kollegor som det nog är ganska ovanligt att få ihop i en och samma grupp. Som jag trivdes  Så från en dag till nästa var det slutjobbat för mig  Jag fattar fortfarande ingenting  Arg!

På onkologen i måndags pratade jag med Marie om att jag mår INTE bra! Hon kallade in jourläkaren. Han upplyste om att jag måste ha mer tålamod, hostan kan sitta i en hel evighet. Så skrev han ut kortisontabletter eftersom min vikt rasar igen. Har noll och ingen matlust. Tar nu så mycket piller att jag måste skriva lista för att komma ihåg vad jag ska ta när. 

I helgen fick jag en stor vätskefylld blodfärgad blåsa under ögat? Skickade mailkonsultation till Lara, men hon vågade inte gissa via en bild. Marsch iväg till doktor var hennes svar. Hade ingen lust med det, måste rensa ut lite läkare från mitt sociala kontaktnät. Jag avvaktade till måndagen och då hade den gett med sig?  

Inatt har jag hostat så dant att jag har legat med en handduk i handen för att hålla för munnen. Stackars maken bredvid mig får väl ingen sömn alls på grund av mig. Men å andra sidan kan han byta sovrum om han inte står ut   

Dag 666. Kanske borde vänta med att skriva tills i morgon istället? 

Men jag mår skit. Penicillinet slog till direkt, nåja den tog ivarjefall fall bort febern. Men jag mår fortfarande allt annat än bra. Hostar mig sönder och samman. Trött. Trött. Trött.

Var bortbjudna på middag i lördags. Jag är ingen rolig middagsgäst, håller på att somna hela tiden, och det beror verkligen inte på att det är tråkigt. Tar mig då en promenad ute i friska luften. 

Samma sak i går, söndag. Hembjudna till grannarna på middag. Måste röra på mig, annars somnar jag. Tar en promenad med hunden, så jag får lite luft. 

Något elände är det som krånglar med mig? Jag är ju livrädd att skiten har fått tokspel och börjat skena i kroppen på mig. 

Nu ska jag iväg till kuratorn och prata av mig. Sen ska jag till Marie på onkologen för att ta prover och få flera tabletter. Hoppas att det syns något på proverna, hoppas att jag kanske kan få en snabbröntgen igen. Hoppas att jag åtminstone kan få en läkare att lyssna på mig.

På onsdag har jag fått tid till att göra gastroskopin, det finns ju inte en chans att göra den som jag hostar. Tänk om dom kört ner kameran, så börjar jag hosta, vad händer då? Låter som panik i mina öron. 

Nej, måste sätta fart! 

På kvällen ringde det en doktor från onkologen för att höra hur jag mådde. Han hade fått mina provsvar och det var helt rätt att ge min penicillin i detta läge. Som vanligt, heder och bullar till onkologen. Dom är bra  

Senare på kvällen ringde IdiPidi. -Mormor har du fluff?  Va? -Har du fluff? Ida, jag förstår inte vad du menar. -Jamen, har du sådandär gula fläckar i halsen? Aha, du menar halsfluss?  -Ja! Nej, jag har lunginflammation. -Vad är det? Det är en bakterie som fastnat i lungorna och gör mig sjuk. -Var sitter lungorna? Dom sitter bakom tuttarna. -Är det farligt? Ja, det kan vara farligt om man inte får medicin. -Är det farligt för dig? Nej, det är inte farligt för mig, jag har fått penicillin och hoppas jag snart blir bra så jag kan vara med i skolan på torsdag som jag lovat. -Stackars dig mormor, ännu mera medin att äta  Fina, lilla, oroande, omtänksamma, fantastiska lilla barn  Vilken planet har du ramlat ner ifrån?

Igår släpade jag mig upp och var med Ida i skolan. Jag skulle vara där kl 10, så det fungerade bra. Där blir jag så ompysslad av henne så mitt hjärta nästan svämmar över. 

Efter skolan åkte vi ner till Präntaren och åt mellis, en toast. Hon berättade så där i förbifarten att på lördag ska hon på kalas, igen. Inget mer än så. Så jag frågade om hon möjligen 

behövde en ny topp till kalaset. Ja, jo tack, det skulle hon verkligen vilja ha. Det blev en ny topp. Ska man på kalas så ska man. Men mormor, du blir väl inte fattig då? Du har ju redan köpt 2 nya toppar till mig. Nej, jag blir inte fattig. -Säkert? Ja, helt säkert  

När vi var klara med shopping så satte vi oss på en bänk och bara pratade lite. Jag vet att hon har många funderingar som behöver komma ut. Men det finns inte alltid tillfälle. 

Hon satt tyst en stund sen frågade hon om mina elaka tabletter, alltså min behandling, kommer dom tabletterna att göra så att du kommer att bli frisk? Innan jag svarar måste jag tänka noga så det inte blir fel. Jag svarade ärligt att nej, det kommer dom inte att göra. -Men varför äter du dom då, när dom ändå inte gör dig frisk. Att äta elaka tabletter mot en sjukdom, som ändå inte gör dig frisk utan bara ännu mer sjuk, varför äter du dom då? Svår fråga, svårt svar. Jo, jag har ju små pluppar i kroppen, och tabletterna gör så att dom inte ska växa och bli större. Det knasiga är bara att jag blir sjuk av dom. Att äta medicin ska man ju bli frisk av, inte sjuk av  Sant. Har inget bra svar, så jag säger inget mer. -Så du kommer alltså aldrig att bli frisk? Nej Ida, jag kommer aldrig att bli frisk igen. Frågan jag bävar för kom inte denna gång heller. Hon håller nog på den, vill inte veta eller förstår inte riktigt än. 

En underbar dag, med en underbart barnbarn  som besitter egenskaper som inte många 8 åringar gör.

........ Kom i lördags. Mamma vi är framme i Enköping kl 15. Svar: jag åker med en gång.

Bet ihop hela vägen. Inte gråta. Inte gråta. Inte gråta. Dom stod där och väntade på mig, klev ur bilen och fick världens gråtanfall. Min son har kommit hem efter nästan 1 1/2 år borta. Tack gode Gud. Vilken lycka att få hem honom.  Med sig hade han sin Lara. 

Febern som jag fick i Trosa har hängt i hela tiden, tillsammans med hosta och rinnande näsa. Så mitt hälsotillstånd var inte direkt på topp. 

Jag fick en kort resumé om senaste året. Väl hemma fanns Elin med familj och syrran med familj. Ida som väntat och räknat ner visste nästan inte vad hon skulle ta sig till. Ville ha honom för sig själv, men samtidigt så blyg. 

Vi skulle ha kalas hemma för Göran. Bara familjen, alltså 28 personer på middag. Göran fixade det mesta, jag tog mig an att göra Vegangryta. Vid sådana här middagar gäller det verkligen att att alla har respekt för varandras matvanor. Man behöver inte, och har inte rätt att fråga av vilket anledning som veganerna endast käkar "grönsaker" för så är det verkligen inte. Beslutet är deras. Samtidigt som dom måste respektera att vi andra äter kött. Även om dom anser det vara fel. Saken behöver överhuvudtaget inte ens diskuteras!

Själv skulle jag nog lätt kunna bli vegetarian, men inte vegan. Jag älskar fisk, men kan vara utan kött.

Vid sådana tillfällen är det barn och vuxna överallt  Jag tog slut samtidigt som Ida, så vi somnade vid 22 tiden. Meningen var att Idas föräldrar skulle flytta in henne till hennes föräldrar när dom la sig. Men vi 2 låg så gott och höll om varandra att dom hade inte hjärta att flytta på henne. 

10 personer sov här, folk överallt  men det fungerar bara man vill. Kl 13 hade dom flesta åkt hem så Ida, Calle, Johanna och jag gick till till tomteträffen på bygdegården. Tipspromenad, lotter, tomtegröt och skinkmackan. Ida har blivit så stor att hon springer inte runt och vrålskriker som dom andra barnen gör. Hon sitter bredvid mig, äter sin gröt, får sin vinst och tyckte det var dax att gå hem  

Mådde inte speciellt bra på kvällen, somnade jättetidigt. Vaknade på natten och hade 39 i feber. Nicke och Lara åkte hem till sitt i Stockholm och jag låg i fåtöljen och sov mest hela dagen. Pratade med onkologen som ville att jag skulle ta mig till min vårdcentral för att ta prover. Ringde och pratade med dom, men proverna hade gått för dagen så vi bestämde att jag skulle vänstra till nästa dag, då skulle jag få träffa en doktor också. 

Gick från fåtöljen till sängen och somnade om. Vaknade kl 02, hade då 39,8 i feber. Sjöblöt av svett, och frös. Av med alla dygnsura nattkläder. Somnade om till 05 då det är dax för mina piller. Stoppade i mig dom, vilket jag ABSOLUT inte skulle ha gjort. 

Får jag feber över 38,5 måste behandlingen brytas. 

Jag vet med mig att jag pratade en massa med Göran, antingen måste han ha tittat konstigt på mig eller sagt något som inte stämde in i min värld. För jag upplyste honom om att jag pratade inte med honom. Jag pratade med tjejerna! Som om det vore logiskt? Läskigt vad förvirrad man blir med hög feber. 

Har nu varit in och tagit prover, men fick tyvärr ingen läkartid förrän 13. Så snart är det dax att återigen kravla sig upp ur goa fåtöljen och åka in till vårdcentralen igen.

Återigen hemma. Jag lät INTE bra  Han skrev ut pencilin, skulle börja med dubbel dos. Jag måste ta tillvara på varje dag jag har kvar. Det är väl inte direkt sådant jag vill höra   Men det var inget ont menat. Så började han även prata med mig om ASIH, men jag upplyste om att där är vi inte än på väldigt, väldigt länge. 

 Så nu räknar jag med att natten blir lugnare och att jag kommer att må bättre redan i morgon  

Den låter så otroligt stor i min värld. 50 är bara 50 år, men 60 är inte bara 60. 60 är så mycket mer. Låter så mycket mer. Låter mycket.   

Först och främst vaknade jag och hade en bra dag  Ett måste för en dag som denna. Morgonen började med att ge älskade maken frukost på sängen . Med champagne  Han fyller 60 år idag. Packade varsin väska och åkte iväg, han visste inte vart. En överraskning. Nu har vi checkat in på Trosa hotell och SPA. Han får just nu en massage. 

Under en kort promenad som vi tog började min telefon låta som en ilsken anka?  Jag fattade ingenting. Då var det sonen som ringde via tja, ärligt talat så vet jag inte. Men jag såg honom, och jag hörde honom. LYCKA  Han är hemma med sin Lara, dom har sovit i lägenheten inatt. Tyvärr hade jag lämnat fel nyckel till förrådet där hans vinterkläder finns. Hm. Shit happens. 

Vi var alltså flera som hade lyckodagar. Sonen lyckades hitta en fläck med snö vid Gullmarsplan. Allt duger. För Lara har aldrig sett snö  

Dagen fortsatte på SPA avdelningen, underbart. När Göran fått sin massage så ville han bjuda mig på en försiktig aromamassage. Gullegubbe. Vi bokade tid till kl 10 dagen efter.

Nästa punkt på dagordningen var julbord. Ett perfekt sådant. Inget överflöd av mat, utan alldeles lagom, och otroligt gott. 

Upp på rummet och slocknade som utblåsta ljus. 

Hade en förfärlig natt. Svettades så allt var sjöblött. Hade "sovit" i 12 timmar. Tyvärr hade tåget tagit en sväng igenom vårat rum. Jag var helt trasig i kroppen och hade feber . Gick ner till massagen, men eftersom jag hade feber så misstänkte jag att det inte skulle bli någon massage för mig. Helt rätt. Ingen massage vid feber eftersom man sätter igång lymfsystemet och kan bli grymt sjuk. Göran var för beredd och fick alltså en massage till. 

Jag får istället se tillbaka på det positiva denna vecka. Träffade mina kollegor i tisdags. Dom hade PLINT i Strängnäs. Vilket innebar att jag kunde vara med på lunchen. Det är väldigt kluvet att träffa dom. Jag vill ju vara med! Så fantastiska kollegor har jag aldrig tidigare haft. Så får/kan jag inte vara med. Jag är så otroligt tacksam att jag fortfarande räknas som en i gånget. Jag fick frågan om jag tycker att dom ringer mig för ofta   ALDRIG! Jag blir lika glad för varje samtal som kommer.  

Göran plockar lite försiktigt ner mig på jorden och förklarar att det går inte. Du orkar inte. Det finns inte en chans. Dessutom gör jag redan en insats som är den största som finns. Jag finns där för mina barnbarn. Jag hämtar efter skolan, så IdiPidi slipper vara så länge på fritids som hon inte tycker är roligt. Jag hämtar även Lovis när jag orkar. Det finns inget viktigare än detta. Och jag vet, han har ju så rätt min kloka make. 

Just nu sitter jag i aromatisk rummet och andas in eukalyptus, varm och skönt. Tycker förfärligt synd om mig själv. Faktiskt otroligt synd.

Så fort Göran är klar så checkar vi ut och åker hem. Har trots att det slutade med feber haft ett underbart dygn.