Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 60 år. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 20 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 11 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från april 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1506. Kan själv?

Jag tycker inte om att vänta på att saker och ting ska hända. Då gör jag det själv. Inte alltid bästa resultatet, men tanken är god 😄

Vi har skaffat ny soffa. Jag drog bort överdraget för att tvätta. Så soffan stod i 3 olika delar, här och där. Men så tänkte jag att jag tar och flyttar delarna dit dom ska vara. Själv. 

1an gick bra, 2an gick bra, men så kom jag till den största delen, som också gick bra, till en början. Men så fastnade jag med foten bakom en kista som jag skulle förbi. Tvärstopp. Men soffan och kroppen var ju fortfarande i rörelse. Jag drog den alltså baklänges, så jag såg inget. Det slutade med att jag föll, sakta men säkert baklänges, problemet var att jag hade soffan med mig. Sen small det 😱 En hund slickade mig i ansiktet, en hund sprang från sida till sida, orolig och slickade ännu mer. Där låg jag med soffan över mig. Började känna efter, nej, inget brutet, bara ont. 🤕 Började kämpa för att ta mig loss, när jag var framme ur soffan så ringde Elin och jag berättade. Hon blev alldeles tyst. Mamma kan du sluta med sådant när du är själv hemma! 😡 Har du redan glömt när du skulle släpa upp en resårmadrass själv för trappen och fastnade där? Ja. Det har jag absolut inget minne av?

 

Magen. Vet inte vad det var för problem. Efter att ha fått bedövningshutten så lättade smärtan lite i taget. Dom släppte inte mig förrän dom sett att det fungerade. Nu var kl 07 på morgonen och jag ville bara hem och sova. Magsår? Kanske. 

Det blev bättre för var dag, nu är värken nästan borta. Då är det den förb.....de blåsan på tungan. Kratern blir större och större. Här kan man snacka om att "strö salt i såret" allt jag stoppar i mig hamnar i såret. Det gör gruvligt ont. Jag har mailat Marie med en bild, jag kan inte ha det så här längre. Jag vill att dom skickar mig till öron-näsa-hals som var det stället jag var på med blåsorna på andra sidan tungan.

I lördags var det födelsedagsmiddag hos en i gänget. Jag hade dagen innan avslutat min pc kur. Alltså är jag då extra infektionskänslig och bör hålla mig undan från folk. Tänkte inte på det 🙄 Fick ett sms från en vän som också skulle dit, hon var hes, harklig och lite förkyld, men hoppades att det var ok. Då tändes Liljeholmen. -Marie, du bör faktiskt inte alls gå på middagen. Du ska faktiskt inte träffa en massa idag friska människor som kanske i morgon är sjuka. Jag blev istället hemma hos sjuk make 🤒😤

Dino ❤️ Vilken fantastisk hund vi haft turen att få köpa. Han får hela världen att le åt sin lilla stump till svans. Den far runt som en elvisp när han är glad, och det är han hela tiden. Han kommer fortfarande inte överens med Finaste katten Julia. Nu är det blomsprutan som gäller 😏☹️ För det mesta springer han lös på tomten, men så har det hänt några gånger att han har dragit iväg. Då hör han inte, hela han är blockerad på vad han nu är ute och jagar. 

 

Härlig tisdag!

Dag 1498. Påsken 2018

Det är ett år till nästa påsk, så vi har tid att känna efter och fundera. Jag vet inte? Jag är sjuk, jag petar i mig gift dagligen för att överleva, och jag är trött, så fruktansvärt trött ( nej, inte alls "-ja som alla oss andra då" trött) den tröttheten har jag, liksom alla andra haft hela livet. Det här är en trötthet som förlamar, den sätter sig både i kroppen, sinnet och huvudet. Ingen förstår, ingen som inte själv råkat ut för fatigue, kan ens lite förstå hur det känns. Jag har ett fåtal omkring mig som förstår och ser hur jag mår. 

Jag vaknade på påskdagen av att Ida satt och torkade mig i ansiktet med en tvättlapp. Svetten rann i floder på mig. Alla hade åkt hem, på nedervåningen var allt undanplockat, tack för det, så trist att behöva börja med att röja upp, men Ida hade stannat kvar. Hon hade en hel del frågor till mig under dagen, som hon krävde svar på. Tex, en av många -mormor, jag vann tipspromenaden. Ja Ida, jag vet det det. -varför kunde jag då inte få vinna? Mmmmm, det blev fel Ida, Göran som räknade ihop svaren vet också att du vann. Förlåt Ida 😔 det ska inte hända igen!

Det kom många frågor den dagen, som hon funderat på 🤔😳

Förutom tröttheten har jag mått bättre sedan jag började med pencilin och kortison. Dessutom håller Dino mig igång. Ida bodde här mycket under påsklovet, då skötte hon om hunden. Hon gick ut med den på morgonen så jag fick sova tills jag själv vaknade ❤️ Hon är fantastisk med hunden. När jag lämnade av henne hemma så fick hon lite lön för jobbet 😄 Det var lycka 🤗

Idag, lördag, är det mindre bra. Jag har mått illa hela natten, varit beredd att "rusa" till badrummet. Har nu på em en riktigt elak magvärk, samt illamående. Magsjuka? Pencilin? Vet ej!

Tyvärr får vi ingen ordning på Dinos uppförande mot finaste katten 😡 Jag måste på något vis ta hjälp. Förmodligen dax att ta fram blomsprutan. Det här måste få ett slut. 

Så var det söndag. Lika med magsjuka. Det är nog inte penc, utan en hederlig magsjuka. Tror jag. Hela natten har jag kastat mig över hinken, men nej. Det enda jag nu önskar är att få ur mig skräpet. Tömma magen och sen bli bra igen. 

I morse ringde Ida mig, hon kunde inte hålla sig längre 😍 Hela familjen har varit på kryssning. Ida uppträdde på scenen med en av sina danser. Hon visste att om hon inte gjorde det så skulle hon ångra sig. Hon älskar att uppträda 😄 men jösses, inför en kryssningspublik 😳 Hon är en exakt kopia av sin far, av mig och Elin har hon inte fått dessa gener. Stolt 🙏 Så stolt och mallig mormor. Heja Ida! 

Det här blev många dagars skrivande, ihopklumpade.

Nu, 08.40, måndag , jag stänger av mobilen och lägger mig och sover. Det blev en natt på akuten, som slutade med att jag fick dricka bedövningsvätska. Elaka mage 😡👎

Det är inte magsjuka!