Nix! Himlen får faktiskt vänta!

Här ligger jag i soffan med ont i halsen. Har överlevt påsken med vår familjefest, i år tror jag att vi bara blev cirka 17 personer. Det var en underbar och härlig dag. 

Jag har en längre tid varit sjukt trött och haft ont i slutet av revbenen. Sovit middag varje dag. Även på påskaftonen var jag tvungen att smyga undan för att få sova middag en sväng. Men det gör inget, jag har Göran syster som galant sköter logistiken hemma hos mig. Min skalle fixar inte det fullt ut längre, jag klarar inte att ha flera saker samtidigt att göra. Då blir det kaos i min skalle. 

Det var den underbaraste påsken på många år. Jag hade båda mina barn hemma. Båda samtidigt. Hallelulja! Nicke kom hem redan på skärtorsdagen, så jag fick faktiskt några dagar själv med honom, kan inte minnas när det senast hände. Det gör så gott i mitt hjärta.

Prinsessorna var överlyckliga att få träffa honom. Att få hoppa med honom på studsmattan. Han var till och med ute och lekte burken med oss på kvällen. Lyckan var fullkomlig.

Eftersom jag var sjukt trött så startade jag upp en kortisonkur. Egenvård. Det fungerar, jag blir piggare, tyvärr blir biverkningen att jag skakar som ett asplöv. Shit the same, det tar jag.

Om ett par veckor är det dags för min 3 månaders röntgen. Sen ska vi få träffa min underbara Andreas. Hoppas att han bara har positivt att säga. 

Jag har varit i kontakt med en kille i Melanomföreningen, han undrade hur jag mådde. Jag berättade om att mina gifter monterar ner mig bit för bit. Han undrade varför jag inte får kombon med mekinist istället, den skall enligt undersökningar ge mindre biverkningar. Men Andreas vill inte ge mig båda dessa, dels tror han att jag får mer biverkningar av båda sorterna, dels så är det bra att ha kombon kvar att ta till den dagen inget annat fungerar längre. 

Ja, vad vet jag. Får höra med Andreas. Dessutom skulle han, i Melanomföreningen kolla om det inte fanns någon testgrupp för mig. Men jag vet inte om jag vågar, eller jo, det gör jag nog. Man blir aldrig så bra kontrollerad någongång som man blir i en testgrupp. Risken är bara att man får, hittar inte ordet, men jag menar fejkmedicin och inte den riktiga. 

Vi i föreningen säljer nu solhattar till barn och tygkassar. 100 kronor styck.  

Klicka på länken för att köpa! Glöm inte att göra egenkontroll!

http://melanomforeningen.se/pricksakert/?fbclid=IwAR2daZyZnhLauQjyodYFP8ElOYkJSjQr2EnY2XvUBae2_EjxvW6bnuiyCkM

Nu ska jag ta mig ur soffan för att ta dagens långa prommenad med min Prins, Dino  

Efter klockan 05 medicineringen blev det ingen mer sömn. 3 stycken snarkade i otakt i sängen. Maken, katten Julia och Dino.

Alltså tidig kväll!

I tisdags kväll var jag så trött, sådär trött att ögonen snurrade i huvudet och jag sluddrade. Fattade ingenting. Sov före klockan 21, då hade jag ändå sovit 3 timmar i soffan på eftermiddagen.

På morgonen förstod jag, vaknade med 39 i feber. Halsfluss, såklart eftersom Ida har det, ska fortsätta med den storyn snart. Ringde vårdcentralen kl 08, skulle bli uppringd klockan 14.20? 

Jag sov hela dagen, kollade tempen en gång innan vårdcentralen skulle ringa. 39.9. Dom hade såklart inga tider kvar så jag fick en tid morgonen efter, alltså idag. 

Tog en dusch inför natten, kollade tempen igen. 39.9. Med 2 stycken Treo i mig.

På natten svettades jag något kolossalt. Klockan ringde 07 eftersom jag skulle till doktorn, kollade tempen. 37.0. Avbokade mitt besök.

Troligen var det återigen en febertopp jag hade fått, tycker inte om det, det var inte längesedan jag hade en liknande.

Jag har dessutom så fruktansvärt ont på höger sida under mina revben. Det har nu pågått i närmare en månad, dom har tagit prover, men jag har inte träffat någon doktor, bara via telefon. Så har det dykt upp något mycket märkligt. Mina ben värker hela nätterna. Nu är jag ganska övertygad om att jag inte har växtvärk längre, så varför? Så illa att jag får gå upp på natten och ta värktablett. Känns onödigt.

Jaja, idag ska jag till Marie, jag får ta upp detta med henne och hon vidarebefordrar till Dr Andreas. 

Annars har jag mått oförskämt bra senaste tiden, om man bortser ifrån min högra sida. Jag har gått långa promenader med Dino. Så pass att han ramlar ihop på golvet när vi kommer hem av trötthet.

Tyvärr missade jag dom 2 sista gångerna med samtalsgruppen. Det var ett gäng härliga kvinnor. Sista gången skulle jag åka, var helt inställd på det. Men så skulle jag bara vila en stund innan, puckad som jag kan vara så ställde jag inte mobilen på ringning. Vaknade när det var en halvtimme kvar av samtalstiden. Var så besviken på mig själv, jag ville ju så gärna. 

Ida. Hon har en längre tid haft ont i halsen. För en vecka sedan åkte mamman med henne till vårdcentralen, men missade att fråga vilken läkare dom skulle få träffa. Tyvärr. Det finns en läkare där som man gör allt för att undvika, han har en hemsk attityd, otrevlig och är fullkomligt inkompetent. Att han fortfarande får jobba kvar är för mig mycket märkligt. Ofta gör han nämnligen mer skada än nytta. 

Han kastade ett öga i halsen på Ida och upplyste om att det är virusblåsor. Hej då. Varför kan man inte anstränga sig lite grann? Åtminstone ta ett blodprov och ett halsprov. Troligen för jobbigt 🤬 

Hon blev bara sämre, febern steg så efter 4 dagar blev det ett nytt besök. Klockren halsfluss. Den här läkaren tyckte det var mycket märkligt att någon ens kunde säga virusblåsor? Det är omöjligt att avgöra utan att ta prov. Hon påbörjade omgående en pencillinkur.

3 dagar senare var hon redo för skolan. Hon mådde bra. Tack rätt läkare. 

Den usla läkaren är ökänd. Det är endast människor som är nya i stan som går till honom, som aldrig har hört talas om hans namn, han har haft så dåligt rykte i så många år nu. Han borde inte ha med människor att göra. Kan dom inte sätta honom i någon källare och vända papper? 

Jag var till honom med Lovis när hon var 1 år. Då frågar korkskallen, säger hon att hon har ont i örat? Jag svarade: ursäkta, men hon är 1 år, och då säger man inte så mycket alls. Då blev han sur, han är ju experten och gillar inte när man har åsikt. Man ska inte säga emot. Nu har Elin gjort tabben att inte fråga vem hon får komma till 2 gånger, och det lär aldrig hända igen!

Nästa vecka ska jag dra ut en tand. Den har gjort sitt i 46 år och får nu gå i pension. Jag är inte road av att dra ut en tand. Speciellt inte efter att jag en gång fått en inflammation som låste min käke i 3 veckor. 

Nu måste jag vila en stund innan jag påbörjar min resa till Eskilstuna och Marie.