Dag 13. Bygga eller inte?

Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr.

Jag är 60 år. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 20 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)

För 11 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.

Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.

Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

2014-02-22. Publicerat av Marie Alriksson-Hennerstedt.

Göran håller på att rita ett nytt hus till oss :-) MEN jag har så svårt att engagera mig, jag vet ju liksom inte om jag lever då. Men det säger jag inte, han tycker nog bara att jag är väldigt ointresserad. Men det är jag ju inte. Jag vågar bara inte säga hur jag känner och tänker