Spelar ingen roll varför.

Har inget gott att säga om onsdagen annat än det enda som var bra var att jag träffade prinsessorna 1 timme. Det är alltid lycka. Flyttade in min myshörna från verandan, inte ens med infravärmen går det att sitta där på kvällarna längre. Sista kvällen jag satt där var det 4 gr, aningen för kallt. Nu har jag med hjälp av Göran fixat till framför öppna spisen istället.  

Ikväll ska jag börja på medicinsk yoga? Har absolut ingen aning om vad det innebär. Yoga har jag pysslat med i många år, men medicinsk? Nåväl, det ska bli spännande, är det inget för mig kanske jag ska börja på taekwondo som Prinsessan Ida. Det har jag velat testa ända sedan sonen höll på med det. MEN har en känsla av att det kanske är lite väl sent för det nu. 

Innan dess tänker jag ge mig ut i skogen och hämta hem lite svamp, var ute häromkvällen och hämtade. Är det något ställe jag njuter av så är det skogen. Timmarna bara försvinner och tankarna får härja fritt. Ingen ser mig om jag är ledsen.  

Jag minns så väl första gången jag fick malignt melanom. Innan det hade spridit sig. Tror det är 5 år denna höst. Jag visste ingenting om sjukdomen, jag visste inte om jag skulle finnas över julen. Då tillbringade jag många timmar för mig själv i skogen. Gråtandes. Jag ville inte visa någon hur orolig jag var.

Idag är jag orolig, idag är vi alla oroliga, ingen av oss vet någonting. Nu går jag jag inte ut i skogen för att gråta, för på ren svenska så skiter jag i om någon ser mig. 

Men jag känner att även denna röntgen kommer att visa sig vara positiv för mig. Jag är övertygad om att tumörerna minskat och försvunnit ännu mer. Jag bara känner det! 

Bortskämd som jag är ligger jag ff i sängen och dricker kaffe. Maken är på väg hem för sitt morgonfika som vi alltid äter hos mig i sängen. Livskvalitet!