Var cancern än suttit, så hamnar den i huvudet till slut!

Så är det! Jag har varit på rehab i 4 dagar. 11 tjejer med olika cancersorter. Dom flesta färdigbehandlade. Jag var den som stod mitt i skiten, jag var den som vet att min cancer inte kommer att lämna mig. Men hur frisk man än har blivit så stämmer första raden så bra. Det spelar ingen roll om du blir friskförklarad. Så fort du känner en knöl här eller där, får ont någonstans osv. Ja, då tror huvudet att cancern är tillbaka! Det var något vi alla hade gemensamt. 

Frötuna gård. Rehab betald av cancer och rehabförbundet. Jag kan bara säga STORT TACK för en fantastisk vecka. Den gjorde så gott. Bara det att prata med personer som vet exakt vad man menar, utan att behöva förklara. Som talar samma språk. Bara det gjorde allt så enkelt. 

Det har varit en tuff vecka, jag som i vanliga fall sover drygt 10 timmar/natt, satt nu och gjorde mindfulness kl 08 på morgonen i en vacker liten stuga där solen gick upp över oss. Det har varit samtal. Enskilda. Små grupper. Stora grupper. Allt för att blanda lite, eftersom en del personer lätt tar över och pratar hela tiden, och andra har svårt att prata, och får då alltså inte en syl i vädret. Men allt detta hade ledarna ganska bra koll på.

Jag är inte så mycket för att prata. Men det gjorde jag här, jag pratade både i grupp och enskilt. Det blir enklare när jag inte behöver förklara utan alla vet vad jag menar. 

Det har varit så otroligt mycket skratt, ett gäng kvinnor som antingen setat eller sitter mitt i skiten kan verkligen släppa loss och skratta. Givetvis har där varit tårar också. 

Den häftigaste upplevelsen var när jag tog behandlingen Shiatsu (Shiatsu kallas ibland för "akupunktur utan nålar" och syftar på att vi arbetar med samma meridiansystem som i akupunkturen. Ordet shiatsu är japanska och betyder ungefär ”fingertryck) Man ligger på en madrass i ett varmt rum. Jag försöker inte förklara mer, det måste provas. 

När min behandling var över, befann jag mig någonstans mellan dröm och verklighet. Jag tackade och gick ut ut rummet, men så ångrade jag mig, gick tillbaka och knackade på dörren. När han öppnade dörren så frågade jag helt enkelt om han hade känt något speciellt med min kropp? Han tittade på mig ett tag, funderade nog om han skulle eller inte skulle ta upp vad han upptäckt. Kom in och sätt dig sa han tillslut. Så berättade han vad han hade arbetat mest med på mig, han berättade var i min kropp som jag inte mår bra. Han berättade exakt var mina metastaser och tumörer finns. Allting är bara helt overkligt. Han hade ingen aning om någonting hos mig innan vi träffades. Han visste absolut ingenting 😳

Efter behandlingen hade jag en timme för eget bruk. Jag tog min bok och la mig på soffan i hallen i den stora Herrgården. Somnade tvärt. Folk kom och folk gick, jag var helt utslagen. Blev väckt till middagen. 

Maten ja, jag har ätit mer denna vecka än jag gjort senaste kvartalet. Trodde att jag hade gått upp massor. Men maten är ju så förbaskat nyttig, så nej, vågen hade inte rört på sig. Men däremot så var jag så otroligt mycket piggare än vanligt 😄

En sak som jag lärt mig är att: jag måste lära mig att säga nej, jag måste lära mig att välja ut och sålla bland alla "att göra" Prio 1 är barnen/barnbarnen/maken dom ger energi, glädje och massor av kärlek. Dessutom måste jag lära mig att välja bort energitjuvar, dom är bara så onödiga. Känner jag att jag inte orkar så måste jag våga säga NEJ. 

Göran hämtade mig. Vi skjutsade 2 av tjejerna till centralen i Uppsala. En del människor får man en speciell relation till, och det fick jag till en underbar kvinna. Det bara kändes så naturligt och riktigt i hennes sällskap. Förmodligen var vi ganska lika, ungefär samma värderingar och tankesätt, och dessutom något som inte går att förklara. Jag fann hur som helst en sådan tjej. Bara så underbar. 

Pratade med Ida på hemvägen, jag skulle eg ha varit barnvakt för föräldrarna skulle på julbord. Nu var halva familjen sjuk, så julbord fick dom drömma om. Självklart ville min Sessa komma hem till oss. Självklart åkte jag och hämtade henne. Göran var på herrmiddagar så vi fick en tjejkväll. Lyckan var fullkomlig ❤️

En dag i bilen förra veckan kom den. Frågan. -mormor, har du cancer? Då gäller det att vara på helspänn, det gäller att svara rätt och innan jag svarar måste jag tänka ut vad nästa fråga kan bli. Ja, mitt hjärta det har jag. Hon vet egentligen inte vad cancer är, bara att det är en farlig sjukdom. Jag förklarade att det finns massor av olika cancer. En del farligare än andra. Att dom flesta går att bota. 

Jag berättade att min cancer heter malignt melanom. Det börjar oftast med ett sjukt födelsemärke som man tar bort. Sen kan det hända att cancern kommer tillbaka, fast man har tagit bort födelsemärket. Som det har gjort på mig. Jag har ju fullt med elaka pluppar i kroppen. För att dom inte ska växa och bli större så måste jag äta den elaka medicinen som gör mig sjuk. Hon berättade om en flicka i hennes ålder som fick  cancer, men hon dog. Jag sa att cancer är elak sjukdom, men oftast går den att bota. Sen satt hon tyst, jag väntade på  frågan som jag är livrädd för, frågan som jag inte vet hur jag reagerar på, frågan som kanske slår undan benen för mig och jag kanske tappar fattningen. Frågan kom aldrig!

Har nu levt som jag försöker lära. Göra det jag helst av allt vill göra 🤗 

Har hunnit med Lovis gymnastikuppvisning  

Igår kväll var Göran och jag på Idas luciafirande i skolan. Jag får bita ihop så käkarna knakar för att inte börja gråta. Min IdiPidi ❤️

I morse ringde klockan 5 som vanligt, tog mina piller och gick genast upp och satte på kaffe. Dags för nästa Luciafirande. Den här gången utomhus på dagis. Finns det något sötare? Nej, troligen inte. Dessa barn kan mindfulness, dom kan fullkomligt koppla bort omgivningen och befinna sig helt i nuet. Solglasögon kan man inte ha i mörkret, men eftersom det är kallt så kan tårarna rinna av kylan! Jo, så är det 😄 Fotografering förbjuden ☹️

Nu är klockan halv 9, jag har krupit ner i sängen igen. Ska sova igen någon timme. Sen ska jag hämta Ida och vi ska göra pepparkakshus 😂