Mitt hjärta lever sitt eget liv. Senaste veckan har det hoppat och skuttat, gjort dubbelvolter, trippelvolter och hoppat över ett slag då och då. Fruktansvärt obehagligt. Väldigt skrämmande. 

Efter 2 pencilinkurer låter jag fortfarande likadan? Så igår kallade min doktor in mig. Återigen blev det provtagning, pinne nästan upp i hjärnan, hosta i kopp, och en röntgen.

På kvällen ringde doktorn, röntgen såg jättefin ut, snabbproverna var bra? Eftersom jag gång på gång åker på infektioner, som ibland men inte alltid består av bakterier, så börjar min doktor tro att jag drar på något kroniskt, eventuellt någon allergi. 

Han skickar remiss till öron, näsa, hals för att dom ska kolla upp mig. Låter bra, att han tar tag i problemet och inte bara säger att du får nog dras med dett? Tänk om dom säger att jag är allergisk mot Julia, att jag inte bör dela kudde med henne. 😳 🙀

Då svarar jag att jag hellre dras med kronisk förkylning än slutar dela kudde med henne. 👿

Den här veckan har jag varit tvungen att avboka allt roligt. Lunchen med X-svägerskan, en av veckans höjdpunkter. Besök av äldsta, finaste vännen Cicci, vi har nu inte setts sedan i höstas 😫 Förra helgen skulle Mulle & Ulli kommit hit, jag fick avboka även det. Jag blir så less

Mitt flipperspelande hjärta beror på stress och oro. Jag har bara haft för mycket att oroa mig för, alldeles för mycket att grubbla på. Grubbel och oro är jag expert på, men den här gången har det varit befogat. 

När vi var på Azorerna fick jag ett samtal från sonen. Han har varit med om en olycka och ligger på sjukhus och väntar på operation. 😱😫 Tack gode Gud för att han hade en ordentlig försäkring. Efter ett par dagar då han förflyttat sig till en liten håla i norra Thailand, visade det sig att operationen varit misslyckad. Nytt samtal till SOS. Ny röntgen. Du måste hem för att opereras, det måste vara en specialist. SOS planerade för en hemresa, flyg till Bangkok för vidare flyg till Arlanda där en taxi stod och väntade.  

En STOR eloge till SOS, så otroligt bra skött, hel vägen. Stort Tack! Jag som tidigare varit så arg på dom, efter bråket med Görans borelia när vi var på Mallis. Talar jag om när dom gör fel, då måste jag också berätta när dom gör bra! 

Ny operation, mycket större än planerat, dom fick plocka lite ben här och sätta lite ben där. Nu ligger han hemma sönderskuren både här och där med svår smärta. Allt blir inte som man tänkt sig 😡😭

Bara detta kan få mitt hjärt att spela fel melodi. Men det är så mycket mer jag oroar mig för och grubblar på. Det är så jobbigt när man inte kan stänga av hjärnan. Det som kan få min hjärna att byta spår är när jag har Prinsessorna. I måndags hämtade jag båda två, vi åkte till affären och köpte massor med frukt och ingredienser till middag. Hem och gjorde fruktsallad på gula frukter, vansinnigt gott 🍊🍑 Efter en sådan eftermiddag mår jag lika bra som jag mådde skit innan. 

Igår var det dax för besök hos kuratorn. Hon är så bra. Hon sätter ord på det jag försöker förklara. Hon är så bra och till stor hjälp med mina grubblerier. 

Har du inget att grubbla på? Då kan du hyra in mig som grubblade. Jag är expert på att grubbla 😪 Stort som smått 😜

Det finns en sak som jag dessutom är bra på! Att behålla en hemlighet. Säger man något till mig i förtroende, ja, då, stannar det hos mig! 🤐

Igår fick jag bastning av en i min närhet för att jag inte hade berättat en sak som en person hade berättat för mig i förtroende. Jag försökte förklara att personen som berättade denna hemlighet för mig gjorde det för att personen vet att jag berättar INTE vidare. Ett förtroende stannar hos mig. Men nej, jag borde faktiskt ha sagt det "bara" till den personen. NEJ! Jag avskyr människor som inte kan knipa igen. Utan bara måste berätta vidare "bara" för mig/dig. En sådan människa kan man aldrig lita på. Någonsin. Om något.