Nu kan jag lägga ännu en titel till mitt CV. Jag är nämligen en långtidsöverlevare enligt Andreas. Än så länge är jag lite kluven över titeln. Självklart är jag fullkomligt överlycklig, men, samtidigt hade inte Andreas räknat med att jag skulle leva så här länge 😳

Jag var riktigt spänd på förmiddagen igår. Tack och lov var jag själv hemma. Då vill jag bara vara ifred. Göran kom hem och vi åkte mot svaret vi skulle få. Vi gick in på hans rum och pratade om min kroniska infektion. Det verkar som att jag är immun mot penc jag får, men det är ingen stor sak, då provar dom annat. Vi pratade lite Grekland och när man bör åka dit. Maj är bra, juni ok, juli och augusti alldeles för varm, enligt en äkta Grek. 

Sen kom det. - och röntgen ser bara bra ut, allt är som vanligt, ingenting har rört på sig. Du Marie är en vad vi kallar långtidsöverlevare. Tafinlaren har nu fungerat i 3 år, och det finns inget som tyder på att det kommer att förändras. 

Hade idag varit första dagen, då hade jag gett dig Tafinlar och Mekinik, men jag tänker inte ändra något. Det finns inget som säger att det skulle bli bättre, men jag kan säga att du skulle få fler biverkningar, och det är inte vad du behöver. 

Ditt sätt att ta vara på livet, och vilja leva, gör mycket för ditt välbefinnande. Ni reser mycket. Du umgås otroligt mycket med dina barnbarn. Det är så du ska leva. Priset blir kronisk infektion 😤 🤒 men det är det värt. 

Göran tog upp att jag varit deprimerad en period nu, gråter för allt och inget 😭 (Jag vet själv varför jag mått så dåligt. Varför mitt hjärta betett sig helt galet så jag varit orolig att det skulle stanna eller bankas sönder. Varför det kändes som att någon rispade i min mage. Varför nästan ingenting varit roligt.) Men Andreas sa att det är inte det minsta konstigt i mitt tillstånd. Det vore mer konstigt om jag aldrig fick några dippar. Han skriver aldrig ut några "lyckopiller" 💊 till cancerpatienter.  Det hjälper inte. Man måste själv bearbeta sorgen att man faktiskt är svårt sjuk. Helt logiskt 😒
När klockan var halv 21 somnade jag, och sov och sov, ända tills halv 12 idag. Jag var så slut av all spänning jag hade i mig. Så det var som att sätta en nål i en ballong. Luften gick fullkomligt ur mig. 

Nu, idag, onsdag mår jag bra! Jag mår så jättebra 🙏 Största delen av min oro och ångest är borta. Jag gick hemma och skulle ringa några samtal när det ringde på dörren. Där stod Ingela med en ryggsäck full med fika ☕️ Vi tog en kort promenad, satte oss i lä i solen och fikade. En alldeles underbar eftermiddag! You made My day! Tack underbara Du ❤️

Det här inlägget var tack och lov mer positivt än det förra. Men eftersom jag skriver som jag känner så..........