Det gjorde och gör förbaskat ont. 

Men jag fick beröm, sköterskan hade aldrig träffat en så tålig patient som jag tidigare 🤗 Det tackar jag för. Bedövningen hade nog inte tagit riktigt överallt, så det gjorde förbannat ont längst in på tungan. Biopsi i mitt fall betydde alltså att läkaren skar bort en stor bit av min tunga, som en halvmåne sa sköterskan. Men jag hade ingen lust att avbryta för att sätta ännu mera bedövning, bättre att köra på! Samma sak när han sydde. Jag ska se efter i morgon kanske, hur många stygn det blev. Idag får jag inte röra tungan, då kan stygnen gå upp. 

Är det så att det ser ut som att något stygn har släppt, då måste jag omgående ringa dit. Det får inte hända! Likaså om tungan svullnar, eller blir röd, om inte värken släpper, mm, mm. Många förhållningsorder var det.

Sedan frågade sköterskan mig om min cancer, vad för sort och så vidare. Jag berättade och hon stod och grät. "Vilken proffesionalism jag uppvisar som står här och gråter med en patient, det är ju du som ska gråta, om nu någon ska, inte jag". 

Hon var helt underbar, lugn, mjuk, frågade hela tiden om det gick bra osv. När allt var klart var jag tvungen att stanna en stund. Läkaren ville ha koll på mig. 

Idag skulle jag till Tina och hälsa på, äntligen fick vi ett tillfälle. Men nehejdå, jag får ju inte prata. Så förbaskat typiskt 😡

Istället har jag krupit ner i sängen och tänker sova en stund, har varit uppe sedan halv 8, och dessutom opererat bort en ganska stor bit av tungan. Så det är jag värd! 💤💤

Nu säger jag bara en sak! Måtte det bara inte vara cancer 😫 ev någon annan sort. Jag har så det räcker och blir över ändå. Jag håller alla tummar och tår! 🙏