Helt galet egentligen, men det är först nu när man blir sjuk som man tar sig den där tiden att göra saker som man inte "hunnit" med tidigare. Eller rättare sagt inte tagit sig tid till. Samma sak med folk omkring en. Alla vi får oss en tankeställare. Det är bra. 

Att träffa gamla kompisar som det var evigheter man såg, som man allltid säger till när man springer på varandra på stan " men Gud vad tiden går, vi måste verkligen ses, vi kan väl grilla nån kväll, så där lite enkelt bara". När man lika gärna kan säga att vi kanske ses snart på Bengtssons  parkeringen igen!

Har nu träffat flera "gamlingar" och det är ju något så vansinnigt kul  :-D man har ju något så otroligt mycket att prata om. 

Det bästa med dessa vänner är att dom helt enkelt sagt, du är det ok att jag kommer ut i morgon? Är det inte ok, men då tar vi dan efter. Liksom sådär att det helt enkelt blir bestämt. Sen är det ju lite dagsberoende ang hur jag mår eller orkar. För det mesta har det fungerat. 

Sen har jag dagar då jag bara inte orkar, att ta sig upp för trappen till nästa våning kan vara ett helt dagsverke. Dessa dagar orkar jag knappt träffa mig själv. 

Idag känns det lite tungt att andas, kan ha med vädret att göra. Då blir stegen tunga för då kommer oron.

Nu går jag bara och väntar och väntar på att få nästa röntgen gjord så att jag någongång får veta om skiten jag stoppar i mig som gör att kroppen mår pest och jag generellt mår pyton gör någon som helst nytta. Men det är jag övertygad om att den gör, eftersom jag åtminstone reagerar på giftet. Misstänker att jag får vänta i 2 månader till innan det är dax.

Mina hemmaboende barn har nu dragit till Holland. Satan vad tyst det blir. Hoppas dom får en underbar resa  8-)