Var jag har varit vet jag inte. Har bara inte blivit av att skriva. 

Tungan, Sanna ringde ifrån specialist tandvården på tisdagen. Hon hade försökt ringa mig 2 gånger innan påsken, för att tala om att mitt provsvar kommit, och det var helt ok, ingen cancer. Det var första gången som hon ringer en patient ang provsvar, men hon ville att jag skulle få det positiva beskedet innan påsken. Tack underbara Sanna. Nu har jag en tid dit på torsdag. När det var som värst trodde jag nog att jag aldrig skulle kunna prata ordentligt igen. Fel. Det är bara vissa ord som jag måste ta sats för att få ur mig. 

Så ringde jag till röntgen, nu tänkte jag ligga på för att få en ny och tidigare tid så snabbt som möjligt. Sköterskan tråcklade och lyckades få in mig på en tid en vecka senare. Det är bra, eftersom jag annars skulle vara tvungen att vänta till den 12 maj. Nu måste jag höra med Marie hur det blir med läkarbesöket efter röntgen. Jag vill ju absolut komma till någon av mina onkologer, men Andreas pendlar ju ifrån Grekland och är här bara 1 vecka/månad. 

Deklaration. Klar 😂 Svågern kom och hjälpte mig igår. Jag hade lyckats med det mesta själv, men det var smådetaljer jag inte fixade, men det gjorde Ove 🙏 Tack! Nu är det då sonens deklaration kvar, det måste vara samma siffror i hans som i min. Skillnaden är 95/5%. 

Det har varit påsklov. Tanken var att Ida skulle vara här, men hon kroknade på lördagsnatten. Hon fick vara hemma med mamman och så hämtade jag henne på onsdagskvällen. Den här veckan har gått åt till att göra slime. ALLA gör slime. Hela stan är renplockad på lim. Dessutom innehåller den rakskum, handkräm, linsvätska, mm. Vem och hur kommer man på att man ska göra slime med dessa ingredienser? Helt ofattbart 😳 

 

Sonen kom hem ett dygn, det är lycka. Dagen efter åkte han, jag, morfar, och Ida till Södertälje och handlade, därifrån fick han sedan ta pendeln hem.  

På påskafton hade vi hela tjocka släkten här, OMG 😃 Ca 17 personer. Med en värdinna som inte kunde gå, pga smärtan i skinkan. Det fungerade ändå. En del lagar mat, andra står och pratar, det behövs sådana åxå. 

Men jag säger som jag sagt tidigare. Jag älskar när alla kommer, och jag älskar när alla åker. Då är jag trött ända in i märgen. Även om alla hjälps åt så återstår en hel del städning och tvätt av sängkläder. Det tog hela påskdagen. Sen somnade jag sött i fåtöljen.

Ännu en av mina malignt melanom vänner har somnat in. En tjej i min ålder, kanske minus några år. Barnbarn. Barn i mina barns ålder. Det är så grymt. Vi pratade barn och barnbarn, vilket var det viktigaste för oss båda. Vi skulle träffas, jag åkte ju förbi henne på väg till onkologen. Jag hann aldrig 😭

Igår hade min prinsessa IdiPidi frågat sin mamma varför hon aldrig fick följa med oss när vi åkte till doktorn? Jag hade ingen aning om att hon hade sådan stenkoll att hon visste att vi besökte läkaren var 3e månad. Hon har koll. Hon hör allt, det får man inte glömma när man pratar. Hennes mamma förklarade att då får inga barn vara med. Jag ska ta med henne nästa gång som jag ska in till onkologen för min provtagning.  

Anledningen till den fina bilden, "har du inget gott att säga......" Sitter där av en anledning. Någon har förolämpat min älskade ❤️ dotter å det grövsta så hon blev riktigt ledsen, det gör man inte ostraffat 👿 Sårar man min dotter, då väcker man björnen i mig! Samma sak med sonen som av  vissa personer får höra " när ska du växa upp och klippa håret då?" HAN ska INTE klippa av sig sitt långa, vackra, mörka, lockiga hår! Det är en del av honom, jag älskar hans hår! ❤️