Jag har funnit en instution som till och med är ännu sämre än sj. Bra jobbat akuten Eskilstuna. NOT.

Igår upptäckte jag ett "blåmärke" ca 5 cm stor på min underarm.  


Väldigt konstigt utseende. En skarp rödblå ring, ljus och svullen inuti. Varm. Det kunde inte vara ett blåmärke, för jag har inte slagit mig. Hm. Borrelia ring? Biverkning? Vet ej! 


I morse ringde jag sjukvårdsrådgivningen, jag kände mig osäker, kvinnan som svarar ser vad jag går på för behandling, och säger till mig att OMGÅENDE åka in till akuten, INTE till vårdcentralen utan akuten i Eskilstuna. Hon skickade direkt över sina anteckningar till dom, så dom skulle vara förberedda. Jag tackade ödmjukast för att hon tog beslutet åt mig, annars hade jag nog inte åkt in. Mycket trevlig kvinna!

Strul med bil, jag har lånat ut min, Göran var osäker på var hans bilnycklar fanns, jag blir sur, han kan väl för fan åtminstone hålla redan på DEN, eftersom han slarvat bort den andra. Grrrr. Kraken, inte meningen att bli arg på honom, jag vet ju hur han är, gullgubben. Nåväl, jag ringde fina grannen JanE. Som omedelbart lånade ut sin bil.

Framme på akuten skrev en sköterska in mig och hon skrev särskilt, stort, för hand på mitt papper att jag går på spec cellgifter= specialbahandling, skall ej blandas med övriga snoriga patienter.

Kl 13.30 blev jag placerad på en stol i korridoren, 2 syrror kom och tappade mig på blod och såg att jag hade väldigt lågt blodtryck. Hm. Inte så bra.

Sen hände ingenting, och så hände ingenting, och ingenting och sen ingenting igen. Ingen som kommer och säger att det här kommer ta lite tid, eller du sitter ff här och väntar, men tyvärr.... Deras förmåga till information är verkligen sämre än SJs. Helt otroligt, för det trodde jag inte var möjligt. 

Senaste gången jag stoppade något i magen var igår kväll. Så när klockan var prick 19.00, då, ja, då ruttnade jag fullkomligt. Fick nog kan man säga!

Jag gick till rummet där alla i personalstyrkan ser ut att irra omkring som yra höns, vilket dom förmodligen inte gör. Eller? Jag sa högt och tydligt rakt in i rummet att nu har jag setat på en stol i 5 timmar, ingen stannar och informerar mig hur länge till det är tänkt att jag ska sitta där. Jag gå på cellgifter, jag ska för det första inte sitta bland övriga. -Går du på cellgifter ylar alla i kör då? Ähhhh, ja, just det, det står speciellt på mina papper. Stort. Handskrivet. -oj, men då ska vi omgående ordna fram ett rum till dig. Varvid jag svarar att nej tack, det behövs inte, har jag setat där i 5 timmar så behöver ni inte anstränga er nu, dessutom så åker jag hem. Nu! För jag mår skit, har inte fått ngt i mig sedan i går kväll och orkar INTE stanna kvar på detta ställe. Fick genast en energidryck i handen. Är det någon katastrof med mina provsvar som ni uppenbarligen inte har kontrollerat än så får ni ringa efter mig. Då höjer en dam som troligen är ngn slags chef rösten och säger att -då åker du i så fall hem på egen risk och på eget ansvar. Jaha svarar jag, bli jag sämre få tar jag väl i så fall en ambulans in i natt, för jag tänker inte sitta här längre. På en stol. Eller i eget rum.

I samma rum satt tydligen den enda läkaren som fanns och hörde denna konversation. Han kom fram till mig och sa lite tyst, att jag kontrollerar dina provsvar med en gång. Han kom tillbaka och viskade nästan, ( han var väldigt, väldigt ung, och kan tänka mig lite livrädd för ilskna äldre sköterskor) att det såg inte ut som att jag hade ngn infektion och mina blodplättar såg ok ut, och undrade när jag skulle till onkologen nästa gång. Jag svarade på måndag. Han sa att jag fick stanna om jag ville, på eget rum, men underförstått förstod jag att han tyckte jag skulle vänta tills jag fick komma till onkologen. Det verkade inte vara ngt akut på gång. Tack du snälla unge man som hjälpte mig till slut. 

Personalen på akuten SKALL vara utbildade i hur man tar hand om patienter som går på cellgifter. Speciellt den jag går på som är helt ny samt en till, för dessa kan ge ruskiga biverkningar. Jag tror dom flesta var sjuka den dagen som den informationen gavs.

Så tack akuten Eskilstuna för en givande dag. Om det blir ngn nästa gång som jag måste ringa sjukvårdsupplysningen så tänker jag tala om att det är ingen som helst id'e att skicka mig till Eskilstuna lasarett, för där händer absolut ingenting. Alltså ungefär som ryktet säger. Tyvärr. 

Eftersom min medicin är helt ny så måste jag kontakta sjukvården, för att kollas upp, omgående, eftersom det inte finns så stor erfarenhet av den än. Men hädanefter måste jag se till att alla konstigheter sker på vardagar mellan 7-16. Så jag kan kontakta onkologen direkt. Jag vill aldrig mer ha med akuten att göra. Måtte jag slippa det. Ber!

Innan akutenbesöket hade jag min bäste Mulle här ett dygn. Underbart :-)

Nu ska jag försöka släppa min ilska och gå och sova. Min man och alla våra vänner är hos grannen bredvid på storkalas. Där skulle jag också tillbringat en liten stund och fått lite mat i mig. Jag roade mig istället på en stol på akuten :-)