Idag var det dax för återbesök hos min ängel till doktor, Andreas. Han ger mig hopp, han gör mig glad, han ger mig ny energi, typ endorfinkick. Och det är jag noga med att tala om för honom. Alla, även läkare behöver positiv respons. Tror jag. Han ser ivarjefall ut att bli väldans glad. 

Ändå skällde han på mig idag. -10 kg på 1 månad är INTE ok. Skärpning Marie. Han såg till att sköterskan fyllde 2 kassar med näringsdrycker av olika slag. Jag SKA dricka 2-3 sådana om dagen, men dom ska inte vara istället för mat, utan skall vara utöver maten som jag inte äter idag, men måste börja med att göra. Ja, ok, jag lovar. Jag vet ju att min kropp behöver all energi för att besegra cancer och inte för att hålla mig på benen.  


Så berättade han att han just kommit hem från konferens i USA, och om jag hade kommit som patient till honom idag hade han istället provat en annan medicin som kallas immunterapi, jag som trodde att det var den behandlingen jag fick. Fel. Jag går på målsökande behandling. 

Om ca 7 veckor ska jag ta ny röntgen, OM sökandet inte nått sitt mål, då ändrar han medicineringen till immunterapi. Han vill fortsätta med det han påbörjat och inte ändra mitt i behandlingen. Jag har ju börjat lära mig mina biverkningar, och min kropp har vant sig så smått med dem. Jag trippar runt på tårna som en ballerina för att slippa gå på hela foten, och tappar allt jag tar i. (I morse skulle jag ta min medicin kl 07, tappar givetvis vattenglaset över både mobilen och paddan. Suck). Om jag skulle ändra behandling nu, innebär det nya biverkningar, som dessutom får dagens spratt mot min kropp att te sig som rena barnleken. Så vi kör på. Han är nöjd med mig, ja, förutom några kilo hit och dit.

Men idag passade jag på att hälsa på hos kollegorna. Lycka. Guuuu vad jag saknar dom. Det gjorde riktigt gott, att få skratta så där ordentligt, på riktigt, hjärtligt, det behövde jag och min kropp. Jag hämtar ju ny medicin varannan vecka, får se till att tåtrippa upp och hälsa på då, när tillfället bjuds. Tyvärr missade jag min närmaste chef. Bästa chiiifen. Han var ute på en resa som jag förmodligen skulle ha varit med på. Får bli nästa gång. Åh, vad jag också vill! Snart!

Hann svänga förbi Elin med en tomat och gurkplanta och tanka lite energi från Lovis. Hon fyller energitanken med en av sina superkramar. Påminner lite om SuperMario. IdiPidi hinner man knappt se. Livet för en snart 7 åring består av kompisar. Exakt som det ska vara :-)

Nu slut som människa. Men nöjd!
 :-D