Han ansåg att vi behövde lite tid för oss själva. Hitta på något. Komma hemifrån. Umgås bara vi 2. Få lite annat att tänka på än bara vardag, och vardagstankar.

Han hittade på en överraskning. Det enda jag vissa var att jag skulle stå färdig med packad väska den 10 juni. Jag blev ju lite orolig ett tag, tänk om dr Andreas hittar på ngt som jag måste göra, typ röntgen eller annat tjafs. 

Det viktigaste att packa ner var tabletterna, herregud, är detta mitt liv? Jag som alltid hatat när folk pratar om sina sjukdomar, låtit sig styras av dessa, en del människor som nästan verkar som glada för att ha dessa sjukdomar att ägna sig åt. För att dom har för lite av annat. Men eftersom detta är ngt av det mest tragiska/tråkiga jag vet så vet jag att sådan vill/kommer jag aldrig att bli. Jag skriver ner skiten i en blogg och försöker undvika att prata om eländet.

Vi kastade in väskorna i bilen och drog. Göran hade pratat med kattvakten. Efter ett par timmar somnade jag. Vaknade i Vadstena. Vilken otroligt vacker dag. Göran hade bokat in oss på klosterhotellet. Nedanför ligger en strandpromenad överfull med badande barn. 

Vi kastade in väskorna och tog en prommis, åt varsin sallad till middag, gick tillbaka till hotellet satte oss ute och spelade wordfeud. Kul :-D

Morgonen efter serverade Göran mig frukost på sängen :-* Han, ja han, vet vad jag behöver han!

Vi tog oss en tur i Vadstenas slott  

Sen öppnade sig himmelen och vi drog vidare mot nya äventyr. Det första var att bensinmätaren stod på 0, DÅ är det viktigt att omgående hitta en bensinmack. We made it. Tack smartphones !