Dag 135. Avslutning på gårdagen!
Efter att dom hade placerat mig i korridoren så tror jag att dom tappade bort mig. Jag låg just utanför exp där alla sköterskorna och läkare håller till, jag hörde hur dom pratade om mig. -Nej, rum 10 är upptaget av andra nu, men var är hon då? Så irrade dom runt lite, jag låg och log lite i sängen, till slut kommer en sköterska och frågar om jag är Marie. Vad svara man? Ja, jo, det är jag det :-). -Här är hon ropade sköterskan till läkaren, som då kommer och talar om att dom inte funnit något konstigt på röntgen, jag frågade om vätskan jag hade, som låg och skvalpade där i botten. Först såg han fundersam ut, men sen sa han att den var borta nu. Jag tror ivarjefall att han så så, det var så jag tolkade det, ville tolka det. Vi hade lite språkförbistringar ibland. Men i det stora hela var det inga problem. Så gick han, jaha nudå, efter ett tag kom en sköterska och sa att jag skulle få lite hostmedicin och att läkaren skulle komma förbi en sväng till. Han kom inte, så efter ett tag kom sköterskan tillbaka och sa att jag fick åka hem. Den "lilla" stunden från röntgen till att dom hittade mig igen tog 2 timmar?
Då var klockan 22.30. Det var den dagen det, vi roar oss på olika sätt. Jag vet att jag inte är road av detta sätt.
Under hela min dag på akuten hade jag kontakt med ett par i 35 årsåldern, dom hade kommit in med ambulans vid 14 tiden. Vi pratade ganska mycket, dom började fråga redan efter 1 1/2 timme när dom skulle få träffa doktorn, fick svaret, nu är det bara 1 före er, det var samma svar som dom fick kl 22.30 när jag åkte hem. Hon var dålig, vet ej hur, sånt frågar man ju liksom inte. Hoppas att dom inte ligger kvar där i korridoren än och väntar men fan vet.
Det sista jag gjorde innan jag tog min välpackade väska, (man har ju lärt sig vad man behöver ha med sig, böcker, padda, mat, näringsdrycker mm) var att skriva ner namnet och mailadress på personen som är chef på akuten, som man kanske kan säga inte riktigt har lyckats med sitt uppdrag. Han skulle maila henne. Hoppas han gör det. Skulle tro att 98 % är missnöjda med sitt bemötande på denna plats på jorden, men vad hjälper det om man inte klagar för den som är ansvarig. Hör hon inget så tror ju hon att akuten fungerar som en välsmord cykel. Då har hon fått hela cykeln om bakfoten, för den gnisslar så man nästan får tinnitus på köpet.
Klev innanför dörren hemma 23.18. Då hade jag missat en grävling med ca 2 cm. Tack och lov, för efter henne kom det 2 smågrävlingar springandes efter mamma sin. Det hade jag inte velat haft på mitt samvete.
Idag är en ny dag och jag har bestämt att jag är frisk från och med idag. Det bestämde jag i går kväll. Febertermometern har jag gömt långt in i ett skåp. Hoppas att få träffa min Prinsessfamilj idag. orkar nog inte hela dagen men ivarjefall ett antal timmar :-)
Då tänkte jag stjäla den energi som jag så väl behöver just nu! Dom har ju ett överflöd av den varan och delar gärna med sig!
Föregående inlägg: Dag 134. Åh nej varför lyssnade jag?
Nästa inlägg: Dag 136. Fulltankad
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar