Dag 137. Ointelligenta mediciner. Hm
Just nu har jag det ganska topp
Sitter på verandan med en stor vanilj latte, bredvid ligger Julia och njuter. Dock lite grinig, inte jag utan KF. För en stund sen kom hon hem med dagens middag. Men eftersom middagen redan är planerad tackade vi nej och släppte inte in henne. Kraken, tacken för att man vill bidra.
Upptäckte i morse att medicinen jag knaprar inte tillhör den intelligenta sortern. Har ju mot min vilja haft ett uppehåll på ett par dagar. När jag nu återupptar knaprandet så fattar inte tabletterna att, just ja, hon har ju använt oss ett tag så vi kör på som vanligt.
Neheda, då ser dom en chans att få börja om med biverkningarna jag just vant mig leva med, som lugnat ner sig, igen. Så i morse var det dax igen. När jag försökte ställa mig på tossingarna hade ett elakt väsen under natten placerat dit nya blåsor innehållande glasskärvor. Faaan.
Nåja, inte mycket att gnälla över, faktiskt, igår var jag till onkologen för att hämta nya doser. Där stöter man på människor som har anledning att gnälla. Bra att få lite perspektiv på min tillvaro ibland. Vad gör lite glas, och onda leder. Jag har kommit väldigt lindrigt undan. Jag mår inte illa, jag tappar inte håret, jag har inte fått nya melanom. Allt detta är vanliga biverkningar mina piller ger. Jo en biverkning till har jag, inte heller något att gnälla över. Jag har noll, och absolut noll matlust. Just därför kör dom invägning av mig varje gång. Jag försökte med att säga till min sköterska att när du fyller på mina pillerlådor så kan jag gå och väga mig.
Då log hon väldigt gott. Inte en chans, jag ska vara med när du väger dig. Hm. Jag fick applåder, har inte gått ner sedan förra vägningen. Fast ärligt så trivs jag ganska bra med vikten jag har idag. Behöver dock inte tappa flera kilo. Enligt Göran är min kropp ferfekt Men det säger han när jag väger 13 kilo mer också <3. Det är kärlek det. Min gullegubbe.
Fick just samtal från min goa, fina kollega Yvonne. Hon ringer och puschar på mig då och då. Det gör mig så glad. Så har jag Jalles måndagsmail, oj, vad dom startar min vecka på bästa sätt. Men Jalle förstår nog inte själv vilken otrolig skrivare han är. JALLE, DU ÄR BÄST fatta det! Ok?
Latten är slut, och jag ska rycka upp lite ogräs som stör mig. Det är det bästa med trädgårn, man blir aldrig klar.
Föregående inlägg: Dag 136. Fulltankad
Nästa inlägg: Dag 138. Feberfri :-)
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar