För ca 3 veckor sedan när jag tog en dusch på kvällen, så kände jag en knöl i armhålan, eller kanske 2? I den armhålan som jag har haft min tumör. Faaaan, faaaan, faaaan, det kan bara inte vara möjligt. Har nu mina mediciner slutat att fungera? 

Jag sa ingenting, väntade några dagar innan jag kände igen, jodå, dom, (nu kändes att det var flera) hade vuxit, nu behövde man bara stryka över huden så kändes dom, nu kände jag dom dessutom på ett ställe till, i bröstet. 

Jag skulle till Marie för provtagning några dagar senare, så jag bestämde mig för att avvakta tills dess. 

På morgonen kl 08 skulle jag först göra en röntgen, men så dags är jag sjukt trött så jag vågade inte köra själv, Göran körde hem mig. Jag la mig på soffan och somnade tvärt. Kl 12 var det dags för Eskilstuna igen, jag körde nu själv, först kuratorn, som välkomnade mig med "men snälla vän, hur mår du, jag har aldrig sett dig så här" så tydligt syntes det alltså att jag mådde skit. 

Så var det dags att gå till Marie, hon mötte mig likadant, ("du ser inte ut att må helt bra") då vräkte jag ur mig det mesta, -nej, jag mår skit, sover 14 tim/dygn och är ändå fruktansvärt trött. Jag somnar överallt. Gick på toaletten härom natten, somnade där och då, väcktes av att Göran letade efter mig. Somnar vid köksbordet. MEN när jag känner mig trött så kör jag inte bil, förståndet har jag kvar. Så fortsatte jag att berätta om mina knölar, och hosta. Marie gick omgående och letade reda på jourläkaren, tack och lov var det inte den onkologen som jag verkligen inte gillar, inte ens lite 😡

Läkaren kände omgående mina knölar, det var 5 st á 1 cm. Han skrev en snabbremiss till röntgen och sa att inom 2 veckor skulle jag göra röntgen och få träffa min läkare. 

Innan jag berättar för någon så måste jag tala med mina barn, som givetvis blir knasigt oroliga och mår dåligt. Men vi har pratat om detta, dom vill vara med på hela resan, inte bara få serverat i knät när något hänt, även om det vore enklast, och skulle ge en kortare period av oro, men NEJ, jag har lovat att inte undanhålla något utan berätta allt som händer. Dessutom till dom 2 först. Göran är ju med på resan så han vet givet allt. 

Elin vill ju med till doktorn och dom är väldigt kort om personal, men den kollegan som hade semester erbjöd sig att komma in och jobba för Elin så hon kunde följa med mig. Uppenbarligen en fantastisk kollega enligt Elin. 

Jag ska till Andreas på onsdag. Han ringde idag. Jag blir livrädd, är det så bråttom att jag måste byta behandling omgående? 

Nej 😂 Det var inte min cancer som börjat växa igen. Dom här knölarna syntes inte på röntgen. Underbara Andreas som ringer idag, så jag slipper vänta flera dagar på svar. Han vill att jag gör en mammografi och ett ultraljud, knölar i bröstet, typ bröstcancer syns inte på den röntgen jag har gjort. Så vill han kolla upp sköldkörteln eller om det var bukspottkörteln, ifall den har tagit stryk av min medicin. Jag får ju liksom vara försökskanin, dom har aldrig haft någon som jag, där behandlingen fungerar år ut och år in.

Vi bestämde att vi skulle ses nästa vecka så att han själv fick kontrollera mina knölar, ifall han skulle gå vidare med remiss. 

Nästa stopp är alltså på onsdag. Till Andreas för undersökning. En lugn väntan utan oro. Det kan bara inte vara möjligt att jag får bröstcancer som grädde på moset. Det får bara inte hända. Så dom tankarna får inte vara med bland dom andra 🖕👊

Lina, min vän, jag mår helt ok som du hör. Men jag blir bekymrad för dig. Du ska hit på jordgubbstårta i sommar. Hoppas nu att T+M fungerar, håller alla tummar och tår för dig. Stor varm kram till dig ❤️