Dag 1637. Svår baksmälla
Inte sådan som ni nu tänker! Jag dricker aldrig en droppe alkohol! Jag ligger utslagen i soffan, jag orkar inte ens gå ut med Dino. Sover, vaknar, sover, vaknar.
Jag har Londonbaksmälla. Jag har gjort den mest fantastiska resan med min dotter och mitt äldsta barnbarn Ida 10 år. Vi har planerat denna resa länge, nu blev den äntligen av. Jag är så lycklig att det blev av, det kan mycket väl vara den sista resan jag orkar med.
Kvällen innan hade jag så ont i magen, hade det inte varit för resan så hade jag åkt till akuten, Elin ville att jag skulle åka in för att dricka en bedövningshutt, som jag fått tidigare. Men det vågade jag inte, jag var rädd att dom skulle behålla mig där.
Stoppade i mig värktabletter, älskade dottern körde till Arlanda, vilket jag trodde hon skulle vägra. Gick hur fint som helst 😘
Efter flyget blev det tåg till London, jag hade köpt biljetter hemifrån tackochlov. Framme vid Victoria station tog vi taxi. Göran hade sagt till mig att åka taxi så mycket det bara var möjligt för att spara på mig. Det gjorde vi verkligen 😄 Tillslut tyckte Ida att vi kunde väl åka taxi mellan affärerna vi skulle till, fast dom låg på samma gata, där gick gränsen. Jag har åkt mer taxi på 4 dagar än jag gjort i hela mitt liv.
Trots allt taxiåkare så gick vi 1 mil om dagen 😳 Min kropp bara vrålade av smärta på kvällen. Hotellet Royal Eagle låg helt perfekt, 3 minuter till Paddington station. Tyvärr hade vi ca 35 gr på rummet och inget kylskåp. Annars var vi väldigt nöjda.
Den här resan har gått på ren vilja, envishet och massor av djävlarannamma. Jag SKA! Därför är jag fullkomligt slut, tom, sliten, trasig, uttorkad och alldeles överlycklig idag.
Jag skulle nog behöva åka in och ta en omgång prover, men orkar inte ta tag i saken. Tyvärr gick jag ner 2 kilo till, så nu består jag av 48 kilo muskler, slappt skinn och knotor.
Vi har shoppat och shoppat och ännu mera shopping. Ida var salig, hon gick runt och bara plockade ner det hon ville ha, det mesta fick hon 😂 Hon var verkligen värd det. Detta barn gör mig salig. Inte ett gnäll, inte en sur min, hon har knatat och gått, blandat med att dansa eller shuffla fram med en ryggsäck på sig. Hon har varit helt makalös ❤️ Hon var i rätt ålder för att klara och njuta av en sådan här resa.
En dag bestämde vi oss för att sticka till Madame Tussaud. Sagt och gjort. Men fy fan vilken dag. Först en timmes kö för att köpa biljetter. 2 personer satt och sålde 😡 Sen fick vi inte gå in, åh nej, då skulle vi köa en ny timme för att få komma in, i en annan kö. Ingen information, ingen som var minsta villig och hjälpa till. Så otrevlig personal. Det var verkligen rena, rama kaoset. Nåja, nu är det gjort.
En dag ringde sonen för att höra hur vi hade det, han var verkligen så glad att vi kom iväg. Han var på ett strålande humör, hade massor att berätta, har fått flera fasta uppdrag per månad, där hans konstnärsådra får utlopp. Så berättade han att han fått förfrågan om att jobba som DJ en kväll i Malaga. Dom flyger dit honom och står för boende och leverne. Jag blir så glad att det bara bubblar i kroppen. Det går verkligen bra för honom, han har gjort sig ett namn. Min älskade "Lillunge". Jag blir också alldeles varm i kroppen, när jag vet att det är mig han ringer och berättar allt för först, både i glädje och sorg.
Jag kunde inte önska mig underbarare barn ❤️ än mina 2 guldklimpar.
På flygplatsen hem fick vi vara med om en otäck misshandel. Tydligen så var det en äldre man som råkade kliva på en killes badskor, han var nog i 30 årsåldern. Det bara small, han slog ner farbror med ett slag. Det var ett herrans liv och det kom vakter från fler håll. Vi stod och checkade in så vi såg allt från första parkett. När vi var klara så bad vakterna oss att gå därifrån, för det kunde bli stökigt. Vi drog på studs, Ida blev väldigt orolig och tyckte det var jobbigt, jag tror inte hon såg smällen men hon hörde allt skrik.
Jag låg däckad i soffan till kl 18. Då började livsandarna återvända. Klockan 20 gick jag ut för första gången, med Dino.
Imorgon blir en ny dag, en väldigt annorlunda dag. Hoppas bara jag orkar 😱
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 1628. Så fruktansvärt FÖRBANNAD
Nästa inlägg: Dag 1647. Inte feber nu tack!
Vad härligt med miljöombyte och kvalitetstid med nära och kära! Heja dig som orkar mitt i allt. Synd att ni inte hade handlat biljetter på nätet - hade nog underlättat betydligt, även om man kan tycka att ett så välbesökt ställe borde ha bättre beredskap. Vilken 10-åring som orkade vänta! Allt gott i sommarvärmen.
Hälsningar
Tarja
Blev rek att inte göra det för den kön kan vara ännu längre, det var den åxå. Vi bestämde oss för att chansa 😁 Ha en härlig sommar Tarja
Vilket jäklaranamma! Du är fantastisk! Så härligt att du kunnat njuta av resan fast det kostar på så. Önskar dig snabb återhämtning nu.
Kram
Stina