OMG så underbart varmt och somrigt. Jag håller mig som vanligt i skuggan och njuter av värmen. Ligga på badstrand och steka finns inte i min värld längre. 

Igår var jag på min varannanmåndagskontroll. Fick träffa en ny sköterska, min är på semester. Har sagt det förr, säger det igen. Vilken fantastisk personal onkologen i Eskilstuna har. Lika illa som akuten fungerar lika bra fungerar onkologen. Heder och bullar till Er! 

När nya sköterskan fick se mina trasiga fötter fick jag en hel kasse med diverse krämer och salvor att smörja in tossingarna med. Undrar bara varför jag inte fått dessa av min ordinarie sköterska? Packade in fötterna med krämer så dom var helt vita och så på med ett par strumpor, så, faktiskt vaknade jag inte en enda gång inatt av fotont. Det är lycka för mig. Man får verkligen nya vinklar på sitt liv. Hon fixade blodprovet på första försöket, bra jobbat, jag brukar vara hopplös att bjuda på blod. Vikten låg på sådär ungefär lika som förra gången. Hon var ivarjefall inte onöjd. Dietisten ringde mig nu på morgonen, beställer hem kartonger med de drycker jag gillar mest, herregud, jag skulle kunna leva på dessa, så gudomligt goda. Vanilj= mmmmmmm. Sen har jag 3 st uttag till att ringa hem. Jag är bortskämd inser jag. OCH tacksam.

I förrgår kom min lilla familj hit och spred glädje och energi omkring sig. Jag blir ju så glad att ha dom här. På kvällen hämtade jag dessutom hem sonen som nu är klar med sin utställning på F12. Hänger på krogen/nattcluben månaden ut. STOLT MAMMA.

Nu har han fått vila upp sig 1 dag, men fr.o.m. idag så är det arbeta för Göran som gäller. Biljett till Nepal skall beställas inom några veckor. Där han möter upp sin Lara.

Just nu tror jag att jag mår oförskämt bra. Kanske beror på att jag vant mig med mina biverkningar? Snart är det 1 aug, det är dagen D då jag ska röntgas. Men jag tänker inte börja oroa mig nu, utan njuta av mitt välmående så länge det bara går. 

Igår kväll satt jag på min mysveranda och tittade på filmen om Natascha K. Hon som blev kidnappad när hon var 10 år tror jag och sen lyckades rymma efter 10 år. Bra film, men jobbig för själen. Helst vill man att barnbarnen inte får gå utanför dörren själva. Samtidigt sitter jag och syr på mina påsar, fortfarande går alla till Ida. Och så har jag hela tiden en spinnande katt i knät.

Kan man ha det bättre? 

Att jag faktiskt har cancer försöker jag lägga längst bak i hjärnan och inte fundera så mycket på. Jag försöker istället att lägga alla mina tankar på hur bra jag faktiskt har det. Hur mycket jag har att glädjas åt. Speciellt min alldeles underbara familj. Min stora lycka här i livet. Jag saknar bästa syrran just nu bara, men vi bor ju en bit ifrån varandra och kan inte ses varje vecka, då får man njuta extra när hon med sin familj kommer. Men vissa dagar är lite sköra. Då räcker det som sagt med en kopp kaffe i sängen så bryter jag ihop. 

Hoppade in på jobbet en snabbis igår innan onkolog besöket. Träffade Jalle, fick diskutera av oss lite. På torsdag får jag besök av några av grabbarna från jobbet. Det ser jag fram emot. Mycket!