Dag 1680. Reseförsäkring
Enligt konstens alla regler. Först ringde jag till mitt försäkringsbolag. Berättade att jag hade cancer och skulle ut och resa. -Men självklart ska du ut och resa! Säger doktorn att det är ok, då är det ok för oss. Nnnnnnn. Det lät alldeles för bra, fick rådet från en kvinna i samma tillstånd att se till att få det skriftligt! Ringde upp kvinnan på försäkringsbolaget igen och frågade om jag kunde få skriftligt på det. Hon berättade att dom hade diskuterat mig, hon ville att jag skulle kontakta SOS, för en medicinsk förhandsbedömning. Sagt och gjort. När samtalet med tusen frågor var över fick jag godkänt att åka utomlands med full ersättning, om något skulle hända. Gäller ända tills det blir någon förändring, då ska jag kontakta dom igen för ny bedömning.
Yes sa maken, då åker vi till Dubai! Det är exakt vad vi inte gör! Jag åker INTE till något av dessa kvinnoförnedrande länder 😡
Har haft underbara dagar med Dino. Vi har gått långpromenader på ca 2 timmar om dagen. Efter ett tag släpper jag honom, nu får man ha dom lösa! Han springer som en tok, han älskar att få sträcka ut. Över åkrar och tillbaka, så övar vi på STOPP och HIT. Det fungerar så bra så jag blir tårögd av lycka. Han tycker det är så kul att jobba med kommandon. Han har ett stort behov av att aktiveras. På söndag börjar vi ännu en kurs med honom. Agility? Eller kanske eftersök? Vi får se vad han passar för. Leta kantareller kanske?
Innan vi skulle gå ut igår så råkade jag få se en huggorm på vår grusväg. Jag har verkligen en sjuklig ormfobi. Det innebar att jag inför dagens promenad drog på mig försvarets gummistövlar, med stålhätta. Enda problemet är att dom väger bly, och har blivit för stora, så efter 3 par strumpor hasar jag mig iväg, det blir ett riktigt fyspass vill jag lova. Dessutom, vilket jag inte vågade berätta för min dotter, så stoppar jag fickan full med ganska stora stenar, för att kunna kasta om jag ser något ormliknande längre fram ☺️
Nåväl det är bättre än att inte våga gå iväg alls, vilket är alternativet.
Huvudvärken verkar ha övergett mig, till stor del. Livet får ett annat ljus och jag blir lycklig och välmående.
Nu har dessutom min elaka svampmedicin gjort nytta, jag kan äta utan att det gör ont. Tidigare kändes munnen som ett enda stort sår, vilket det också var till viss del. Jag ska fortsätta ett tag till för att verkligen och på riktigt bli av med skiten.
Nu ska vi lämna bort Dino ett dygn hos vänner. En test inför vår resa till Österrike. Jag tror det kommer att gå så bra. Dom är underbara människor.
Min man. Min bästa vän. Min livskamrat och kärlek ❤️ Idag gick det bara inte 😩 Jag kunde inte måla mig med mascara. Mina händer skakade så jag inte ens kunde hålla i penseln. Då ryckte han in och målade mina ögonfransar 😂 Övning ger färdighet, han kommer att bli riktigt skicklig på detta.
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 1678. Prognos 6-9 månader
Nästa inlägg: Dag 1689. Åh neeej, inte igen!
Läser din blogg ibland. Håller tummarna för att du får en trevlig resa. Härligt att du delar med dig av din tankar. Klart du får en perfekt makeup.
Kram och lycka till
Tack Anita! Jag blir så glad av sådana här kommentarer❣ Jag kör inte med någon hård makeup så jag ska nog lära upp honom 😄
Har följt din blogg i något år nu.
Du är en stark och underbar människa som berättar din resa med cancer precis som den är, inga försköningar. Beundrar dig så mycket att du orkar.
Stor KRAM!
Å du, har du inte varit i Österrike innan, så tror jag du kommer ÄLSKA det. Har bott där i två år och alla årstider hade sin charm. Å maten, å folket, har bara positivt att säga, ja, förutom att de fortfarande har stängt i stort sett alla affärer på söndagar...
Lycka till!
/Lotta
Tack Lotta❣
Det är just sådana här kommentarer som gör att jag orkar. Jag blir så glad. Det här är mitt liv och nej, inga försköningar, bara ärlighet.
Har bonusdottern bor i Österrike, ska hälsa på henne, har varit där en gång tidigare. Tyvärr vet jag aldrig från dag till dag hur jag mår. MEN vägrar låta det hejda mig. Jag SKA iväg 😄 Londonresan tog hårt på mig, men den förlängde garanterat mitt liv, bara att få åka bort med dom man älskar högst i världen, det betyder allt ❤️ Tack snälla, söta du❣
❤❤