Jag som mått så fantastiskt bra senaste månaden. Nästan galet bra och pigg. Men i måndags så vaknade jag av att någon sparkat mig i huvudet. Släpade mig ut med världens tröttaste hund, han vägrar gå ut på morgonen med Göran, han sätter sig ner på marken och strejkar, G får släpa honom en bit, men inser snart att det är omöjligt, när han vänder hemåt blir det däremot spring i benen, HEM, han rusar upp till mig i sängen och somnar tvärt om igen. Tröttis 😄 Nåväl, vi tog bilen till en annan skog en bit bort, då piggnar han på sig, jag plockade svamp men kände mig så yr, trodde det berodde på värktabletter jag tagit, märkligt, för jag brukar inte känna av den. Kollade om jag hade feber när jag kom hem, jodå, 38,7, inte konstigt att jag var yr. La mig i soffan resten av dagen, med gott samvete.  

Jag har blivit så hemskt osocial, träffar bara mina barn och prinsessor. Men förra helgen var Elin, jag och Ida till Stockholm och gick på krogen "Under Bron". Niklas hade vernissage den kvällen som det var öppningspremiär för hösten. Galet mycket folk, 21 års gräns, men Ida fick dispans endast för att hon är Nickes gudbarn 😘 Som vanligt fick hon mig att skratta hysteriskt, hon stod i baren med en drink i handen, någon sa "wow, har du fått en drink" hon svarar ja, men alkoholfri, för jag kör 😂 Hon finner sig alltid. Tiden gick så vansinnigt fort, Ida tyckte det började bli för mycket folk och det var dags att köra hemåt. En fantastisk kväll, en fantastisk son ❤️ Största tavlan köper krogen själva 🤑 Jag är så vansinnigt glad att vi var där, Nicke var överlycklig att vi kom, det var en väldigt stor kväll för honom.  

Jag var hos honom i torsdags och hälsade på, då får han ett sms "Vill ha dig till ett väldigt speciellt jobb, bra betalt" Han ringde upp personen och blev överlycklig, tackade givetvis ja, det är helt galet, men hemligt, jag får inte yppa mig. Är det något jag är bra på så är det att behålla en hemlighet.

Efter att ha jobbat med hemligheter i 15 år, ett jobb som jag inte ens kunde prata med min man om vid middagen, ett jobb där jag ibland var på uppdrag, med hyrd bil som inte gick att spåra, med avstängd mobil, aldrig samma väg till och från stället och jag kunde aldrig berätta för min man varför jag kom hem sent. Ett jobb där min hårddisk alltid låg inlåst i ett låst skåp i ett kassaskåp, i mitt rum som jag inte kom in i utan att gå förbi vakter, kort och kod för att komma in på avdelningen, kort och kod för att komma in på mitt rum, som alltid hade neddragna persienner. Om jag någongång åkte ifrån mitt kort hemma, så kunde jag inte jobba, det var bara att åka hem igen. Jag älskade mitt jobb. Ett jobb som inte passar för personer som inte kan knipa käft. Vi var ett tusental i landet som var så personkontrollerade av Säpo, dom kollade min ekonomi, min mans ekonomi, även min syrra och mina föräldrar kontrollerades. För att jag inte skulle kunna mutas. 

Vid ett tillfälle försökte en bil med flera män locka in min son, då 12 år. Av en slump kom jag just då, sonen var vettskrämd, jag körde efter bilen, men dom körde så fort att jag tappade bort dom. Stannade och funderade, vafan gör jag nu? Då åkte bilen förbi mig och jag hann skriva upp bilnumret. Inom ett par timmar hade Säpo fått tag på männen, dom lär garanterat aldrig göra om det. Om dom var pedofiler eller om det hade med mitt jobb att göra, får jag aldrig veta. 

Jag var inhyrd konsult med väldigt speciell utbildning. En dag begärde jag högre lön, mycket högre, jag fick knappt hälften. Då sa jag upp mig! Direkt 😡 Huxflux gick det genast att höja lönen? Men då hade jag redan fått annat jobb med liknande arbetsuppgifter. Företaget jag jobbade för gick alltså miste om det uppdraget, då dom inte hade någon annan med min utbildning. Långsnok 😄 Det var en underbar känsla, den underchefen som nekade mig löneförhöjning fick nog inte roligt. Det var ett uppdrag på många miljoner, och jag upplyste om att det var på grund av honom jag sa upp mig och tackade nej till att komma tillbaka 💪 Älskade mitt nya jobb med 3 timmar mindre restid per dag och en lön som jag var mer än nöjd med.

Det känns tufft, fruktansvärt tufft att idag vara sjukskriven. Jag skulle inte klara av mitt jobb, tyvärr helt omöjligt.

Istället lever jag för mina promenader med vovven och att jag kan träffa mina prinsessor när jag vill och orkar. Har vant mig efter dryga 4 år, jag har lärt mig att acceptera läget, har dessutom lärt mig att trivas med mitt liv. Vi har det lugnt, skönt och harmoniskt. Inga konflikter utifrån längre. Livet är behagligt. Men jag saknar mitt jobb 😢

Något som är stort för mig idag, är att min blogg ligger på 4e plats, endast 3 stycken har fler läsare än min 👍 Vilka är ni alla, från runt om i hela världen?

Nu måste jag bli frisk! Har ett mission i veckan som jag bara inte får missa. En begravning. 

Har massor mer att skriva, men orkar inte. Det får bli nästa gång.

Trots att jag är sjuk så måste jag rasta hunden. Maken är borta på jobb idag.

Tack för idag❣