Dag 173. Upp som en sol, ner.....
Igår läste jag på Melanomföreningens hemsida:
Pratade med sonen i går kväll, en lyckokick. Han har flera spekulanter på sina projekt han har hänger månaden ut på f12. Tänk, bara tänk om han kunde få sälja sin konst. Ingen vore lyckligare än jag. I så fall har han resan till Nepal säkrad ekonomiskt. Det har han väl kanske ändå, han har nu en hel del timmars jobb innestående hos Göran. Ibland har man svårt att hänga med i hans planer, den senaste var att han och hans kompisar skulle låna min bil i helgen, hans kompis som han bodde första tiden hos i Australien är här och hälsar på, och dom skulle åka till en kompis lantställe över helgen. Det var då det, kanske 3 dagar sedan. Nu blev det istället så att dom drar till Barcelona, bilar till Portugal, för att besöka en festival, som jag vet står högt på hans önskelista, den har han pratat om i dryga året. Hej och hå
Jag tycker han gör helt rätt, ut och res, passa på, man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Har jag lärt mig den hårda vägen!
I helgen kommer min älskade syrra med familj. Längtar! På fredag kommer även min Prinsessa Elin, Tom och SmåPrinsessorna. Fullt hus alltså. Inte en sekund för mig att grubbla. Bra. Men det bästa är att alla är självgående, inger kräver att jag ska serva, alla servar alla.
Nehe, dax att ta tag i dagen, eller kanske ska jag göra som Julia idag?
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 172. Trött
Nästa inlägg: Dag 174. Djävla start :-(
Vi tillhör Pastafariska tron :-
Anv den som skräpuppsamlare, du vet frön, löv, mm,
Hahaha den var bra den :-)
Så skönt med svalkande bad. Men vad har du silen på väggen till? Gör din meditation när det passar lätt annars att den blir "dåligt samvete" de gånger det inte blir av. Kram