Dag 1741. Dagen D
Om några timmar är det dax. Dax att träffa min fantastiske doktor Andreas.
Jag är bara aningen nervös. Jag vet att allt kommer att vara ok. Även denna gång.
Tänk vad livet kan förändras över en natt. Allt vänds upp och ner, allt blir huller om buller.
Efter 4,5 år har jag lärt mig hantera det. Jag har lärt mig att faktiskt älska mitt nya liv. Vi har nog aldrig haft det så lugnt, behagligt och harmoniskt som nu. När jag hör och ser all röra runt omkring mig, hur familjer och vänner bråkar och säger upp bekantskapen med varandra, senast igår fick jag höra en riktigt ledsam historia. Då förstår jag att uppskatta det vi har ännu mer.
Den jobbiga tiden när telefonen ringde 4 gånger om dagen är över och förbi. Det som för alltid påminner oss är att i våra vigselringar står ett datum, det datumet som vi hade tänkt att gifta oss. Så fick det inte bli.
Det är så skönt att ha det bakom oss. Att idag kunna skratta åt eländet vi levde i. Jag skulle kunna skriva en bok om allt vi varit med om 😄 En vacker dag kanske 😉 Jag har ju allt nedskrivet.
Elin, min älskade, underbara, ljuvliga , fantastiska dotter ❤️ Hon har gjort allt som står i hennes makt för att kunna följa med idag. Jag tror hon har varit med till Andreas varje gång. Varje planerat besök.
Som jag älskar denna dotter❣️
Som jag älskar denna dotter som skänkt mig dom 2 finaste barnbarnen som finns. Som jag får låna obegränsat. Dessa barn som jag älskar till månen och tillbaka ❤️
Om jag fick 2 alternativ. Det ena var att flytta utomlands för att få fortsätta leva, men då inte kunna träffa barnbarnen varje vecka, det andra var att stanna kvar, men då få en väldigt begränsad tid att fortsätta leva, men fortsätta träffa kidsen när jag vill. Då vore det inte svårt att välja alternativ. Jag skulle inte överleva utan mina barn och barnbarn. Det längsta jag varit ifrån dom under alla år är kanske 2 veckor.
Ida tycker att jag kan flytta hem till dom. Det alternativet vore nog en katastrof 😂 Vi fortsätter som idag. Måndagar är lika med barnbarn, vilket tillstånd jag än befinner mig i. Sedan blir det alltid minst en gång till i veckan, ofta flera. Det är det bästa jag vet 😍
Nu håller vi tummarna för att dagens besök blir som vanligt. Ingen förändring!
Tu-di-lo
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 1736. Väntan
Nästa inlägg: Dag 1743. Allt som tidigare
Tack för din varma kram igår .. Håller alla tummar och tår för goda nyheter min älskade kusin ❤
❤️ Härligt att få snosa lite på dig ❣️ Allt gick bra. Igen 😁. Puss
Hoppas allt går bra idag <3 jag håller alla tummar å tår!!
Tack 😁 Det har inte hänt någonting. Det är kanonbra!