Har nu dragit på en infektion lääänge. Började med halsont och hosta. Efter 3 veckor gick jag till vårdcentralen och fick träffa en ung kvinnlig läkare. Jag fick omgående en dos  penicillin. Min crp visade dock ingenting, MEN jag luras, hur mycket bakterier jag än dras med så syns det inte. Dessutom är dom inte restriktiva till att ge mig penc. Bättre en gång för mycket, jag får helst inte bli sjuk. 

Läkaren var lite tjatig tyckte jag när hon fler gånger sa att blir jag sämre måste jag omgående ringa eller åka till akuten. Svar nej, jag åker inte till akuten om jag inte känner att jag har en nära-döden-upplevelse, då kan jag fundera på det. 

Redan efter 2 dygn var jag bättre, det halsonda försvann vill säga, hostan fortsatte. 1 vecka efter kuren var slut så kroknade jag igen med feber och nu en fruktansvärd hosta. Penicillintabletterna jag fått räckte till en omgång till, så vad tusan, jag tog en kur till. Den här gången hjälpte dom inte. Så efter 5 dagar så ringde Jag återigen till vårdcentralen. Fick samma dag komma till samma läkare. Hon lyssnade på mig, det lät inte bra. Jag fick ta ett sputumprov för att se om jag hade bakterier, eller rättare sagt, jag bad om att få ta provet, eftersom crp`n återigen visade, ingenting. Fick sedan åka dit och andas ventolin i 3 dagar. 

Jag var nu riktigt risig, sov mest varje dag på soffan orkade inte gå ut i skogen med Dino. Förra söndagen skulle jag åka till sonen för att hjälpa honom med en sak. Nepp, kände att jag kunde inte köra till Stockholm så Göran följde med för att köra. Jag låg i sätet bredvid. Men då ringde sonen och fick höra hur risig jag var så han beordrade att vi skulle vända hem igen. Så blev det, och jag gick miste om julkramen, men å andra sidan så hann jag inte smitta ner honom. 

I går, lördags (igår) skulle vi ha födelsedagskalas för Göran. När jag vaknade mådde jag riktigt uselt. Åkte in till stan för att handla det sista, när jag kom hem ställde jag kassen på golvet och dök ner i soffan och somnade, hela skallen var full med krossat glas. Kan inte påstå att jag var piggare när jag flera timmar senare vaknade. 

Stoppade i mig lite piller så när gästerna kom var jag på benen, och livet var ganska ok. Tror inte jag somnade förrän 2 tiden 😳 sov så uselt dom timmar jag sov. Var ut med Dino kl 5, han var också dålig, kräktes (berodde nog dock på att han tuggat i sig ett antal servetter som han snodde ur våra knän) han var dessutom kissnödig. 

Snurrade runt i sängen ett par timmar till innan jag släpade mig upp för att göra födelsedagsfrukost till maken. 

Så ringde Ida och ville att vi skulle åka till Eskilstuna för att handla lite julklappar, hm, okej då, den här gången fick faktiskt Elin följa med. Det gick ok, jag mådde ganska hyfsat.

Kl 20.15 sitter maken och jag i soffan när min mobil ringer. Det var min doktor från vårdcentralen? Som ringer sent en söndagskväll. Herregud, hur sjuk är jag egentligen?

Jag mådde uppenbarligen sämre än jag trodde, provet visade på olika bakterier, och hon hade inte fått tag på mig på fredagen? Penicillinkuren hade inte fungerat. Hon var lite orolig för hur jag mådde, eftersom hon visste att jag var VVA (Våga Vägra Akuten). 

När hon hörde att jag inte var halvdöd så bestämde vi att hon skulle ringa mig i morgon förmiddag (måndag) för att diskutera vad göra. Jag måste få nytt penc. Igen. 

Ja tack. Jag är inte ok, jag skakar som ett asplöv och pulsen tickar på i en sabla hastighet. Nu vill jag bli pigg, har endast orkat ut med Dino i skogen 1 gång senaste veckan. Det blev en ganska kort skogspromenad. 

Blev väldigt förvånad och samtidigt oerhört tacksam för att hon bryr sig så pass att hon ringer mig en söndagskväll. Det kallar jag engagerad läkare 😁 Tack 🙏

 Just den här dagen, när det snöade, då var jag ut med Dino, älskar detta väder, också.

Helt otroligt makalöst❣️ Älskade barn, min fina son, just i detta ögonblick gör du detta 😘 i Australien 🤗