Eftersom dagen D närmar sig läskigt fort. Jag slåss ganska mycket för tillfället  :-( Alltså inte fysiskt, det är inte min grej. Våld, gap och skrik är det absolut värsta jag vet. Jag slåss med mina tankar som ständigt återkommer till vad mitt läkarbesök kommer att säga, visa, betyda. Men jag vill inte redan nu börja oroa mig. Jag vill tänka i rosa färg inte i svart. Jag kämpar på, men den lille fan på axeln försöker ta över, och jag knuffar ner honom ( jag vägrar använda ordet hen). Det varierar vem som vinner! 

Igår softade jag hela dagen. På em tog jag en promenad på 45 min, med Ulf Lundell i lurarna är det en fröjd att röra på sig. När jag kom hem kröp jag ner i tunnan för 30 minuter massage. Saaaablar vilken bra investering vi gjorde där. 

Min armbandstillverkning tog en fart så jag nästan blir skrämd. Har en lång lista på beställningar. Dessutom har jag nu fixat en egen fond på barncancerfonden, så dom som köper armband får själva sätta in pengarna där. Den heter "Nix himlen får faktiskt vänta". Kul. Dels så vet då köparen att varje öre går raka spåret in till barncancerfonden, dels då syns hur mycket pengar jag säljer för. 

Känns så djäkla bra att pyssla med något som gör nytta. Även små summor är pengar  :-D

Reklam: Skapa affären i Strängnäs är helt fantastisk. Tack för att ni sponsrar mig lite grann! För snart är det nog så att jag kan ställa om den lilla lön som kommer in på mitt konto direkt till ägarna, jag är numera storkund hos dom =-O

Det som annars stör min vardag lite är att jag har inte fått det minsta lilla livstecken från sonen sedan han klev på flyget till Barcelona för bilfärd till Portugal  :'( Men som den härdade mamman jag är så har jag lärt mig att så länge jag inte hör något så är allt bra.