Dag 1915. Oj, missat publicera! Dag 1923!
””Skrev det här inlägget den 3 dec, något hände så att jag missade att publicera. OM jag inte skriver något mer innan jul så önskar jag mina läsare en riktigt God Jul. Vecka 1 ska jag röntgas för att sedan träffa Bästa Dr A vecka 3””
Jag har inte skrivit på evigheter. Tappade lusten för det mesta en period. Men då har jag min burk med lyckopiller att ta till.
Har dragits med en envis infektion nu i 7 veckor, MEN, jag har klarat mig utan penicillin! Stort!
Men det har kostat en del roligheter. Senast jag fick ”betala” för den var mitt under ett kalas med gänget. Mellan middagen och efterrätten var jag tvungen att avvika. Någon slog in en spik bakom mitt vänstra öga. Det är inte snällt gjort, för det gör ont, fruktansvärt ont. På morgonen vaknade jag med 39,4 i feber. Ok, då förstod jag varför.
Jag hade denna febertopp i 3 dagar, sen försvann den lika fort som den anföll. Det var andra febertoppen under dessa veckor. Jättehög feber i ca 3 dygn, jag är helt utslagen, men reser mig igen dag 4.
Inget nytt har hänt. Allt rullar på som vanligt. Under dom här veckorna har det varit ganska mycket soffhäng. Ibland en lunchtupplur tillsammans med mina Fina.
Eller lite har hänt. Det är allt som oftast visning av huset. Nu har vi lärt oss att inte plocka fram några prylar, så inför varje visning är vi blixtsnabba att fixa till. Snart tror jag att affären är fixad. Jag kan mycket väl tänka mig att flytta in i ”lillstugan” tills storstugan blir klar. Det är en underbar känsla och energi i det huset, och speciellt litet är det ju liksom inte. 3 sovrum och 2 vardagsrum och en öppen kökslösning.
Tack M och U för ert kasserade kök, det blev helt otroligt fint hos oss.
Äntligen lite snö! Så mycket roligare att ta skogspromenaden, Dino älskar också snön.
Idag blev det ett möte med några vildsvin, men jag hann se dom i god tid, och vek av mot andra hållet. Dino reagerar inte ens. Bra!
Tomten har flyttat in hos min Lilla familj.
Lovis kan inte riktigt bestämma sig för hur det egentligen är med denna Tomten. Finns han eller?
I jul blir vi en familj kort, kommer att sakna dom, men jag förstår om man inte orkar pendla runt ibland, blir färre julklappar att inhandla, bra för miljön. Jag räknar med att hänga kvar i många jular än, jag hade ju bara räknat med 1, och det här blir 6e julen med behandling. En fantastisk behandling som håller mig levande, men samtidigt monterar ner min kropp bit för bit. För tillfället är jag återigen nere på 50 kg, och jag vill verkligen inte hamna under.
Var och handlade med Ida i helgen, hon är hård mot mig. -Nu går vi och äter, och DU mormor ska OCKSÅ äta. Finns inte en chans att komma undan Gullgrodan.
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 1888. Obehagligt
Nästa inlägg: Dag 1945. I en sal på lasarettet
Scrollade genom bloggportalen och råkade fastna för din blogg. Otroligt gripande och välskriven!
Såg sedan ditt namn, Hennerstedt och Aspö dök upp i texten, vilket väckte barndomsminnen hos mig. Jag och mina syskon bodde i Husby och där lekte vi med Göran och Peter bl.a. Det bodde en farbror Janne med amputerat ben i samma hus som vi. Vet dock inte om dessa personer har någon koppling till dig.
Du verkar vara en riktig kämpe! Önskar dig allt gott!
Hej Mia! Göran är min make 😁 Vi bor i gamla Prästgården i Husby. Välkommen till min blogg och mitt liv!
Önskar dig och dina en riktigt fin jul . Vi bokar in en träff efter alla helger, saknar dig. Kram Cissi och Robban ❤
Saknar er❣️God jul och gott nytt till er alla 🤶🎅