Dag 213. Faaaaan åxå :-(
Förbaskade feber. Lördagen helt däckad i +39 gr. Söndagen bättre, endast drygt 38. Vägrar ringa akuten. Måndagen, feberfri. Kände alla måsten komma över mig, MEN börjar lära mig, att NEJ lilla vän, nu tar vi det bara lugnt idag.
Det enda energikrävande igår var när jag åkte in till stan för att köpa sushi. Hoppade in och beställde 13 st vegetariska. Åkte snabbt och handlade för att på hemvägen hämta påsen med sushi. När jag kom hem och sonen öppnade påse fanns där endast 2 st vegetariska . Ringde omgående och frågade vad som hänt? Hon påstod då att jag hade pekat på en meny med vanliga bitar, men förklarade jag för henne, det stämmer INTE eftersom jag startade med att säga att ALLA skulle vara vegetariska. Jaha, vad tycker du vi ska göra säger damen, jag svarade att ja, vad tycker du vi ska göra? Nåväl, det slutade med att vi idag får hoppa in och hämta en ny kartong med 13 st vegetariska. Suck.
Ok, idag tisdag, vaknade jag återigen med med feber, 38,3. Så nu gav jag mig och ringde onkologen som ringer upp i em. Det är ju inget annat fel på mig (tja, förutom då en släng av cancer). Dom kanske ska kolla om jag går runt med virus eller kanske några baccilusker. Jag kanske ännu inte har blivit riktigt immun mot dagisbaciller än .
Jag vill inte vara sjuk nu, jag kan inte vara sjuk nu, jag får inte vara sjuk nu. På lördag har vi avskedsmiddag för sonen som åker till Nepal alldeles snart. Alldeles för snart. Jag har vant mig vid att ha honom hemma, och trivs med att ha honom hemma. Vi har så ovanliga, roliga, mycket speciella, ibland väldigt djupa disskutioner. Mycket om framtiden. Och saken är att vi MÅSTE ha dessa samtal nu innan han åker. För jag vet inte när jag får se honom nästa gång? Det kommer att bli väldigt tomt efter honom. TackGodeGud för att jag har Elin med sin underbara familj kvar hemma. Dom får utöka sitt kramande, med tanke på alla jag kommer gå miste om när Nicke åker. Honom får jag krama via etern. Det kommer gå bra det också.
Jaha, nu är det bara att sitta fint och vänta på att sköterskan ska ringa.
Föregående inlägg: Dag 210. Åhhhhhhh NEJ, vill inte :-(
Nästa inlägg: Dag 215. Våga Vägra Feber
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar