Klockan är 01.03 och jag sitter med en kopp the, borde egentligen gå och sova istället.

Var på onkologen som sagt i måndags. Inget nytt under himlen där.

MEN på måndag ska jag göra nästa röntgen. Bad att få en tid till Andreas för att få röntgensvaren. Han blev mycket förvånad att jag inte fått någon tid än  =-O Hos någon annan? Jag blev om möjligt ännu mer förvånad. Vadå hos någon annan? 

Tyvärr så är det så att han själv finns inte där och kan ge mig svaret. Han ska vara borta i 3 veckor. Så jag måste träffa någon kollega till honom. JAG VILL INTE TRÄFFA NÅGON KOLLEGA TILL HONOM.  >:o Det är Andreas jag känner nu och som jag känner mig trygg med. Eftersom jag dessutom är en av två personer som går på denna behandling så kanske hans kollega inte känner till något om den. 

Om det ser bra ut, ok, då är det bara att fortsätta behandlingen, MEN, om behandlingen inte tar längre måste jag byta, och då kanske hans kollega inte alls vet vad jag nu ska få och hur övergången till den behandlingen ska ske. 

Jag pratade med min sköterska Marie som skulle prata med Andreas om jag möjligen kunde vänta en vecka till med att få svaret, för att få komma till honom, för då är han tillbaka. Vilket innebär att jag alltså måste vänta 3 veckor på att få veta hur det ser ut. Marie borde få gå in i min journal för att se om det verkar positivt eller akut, och genom det ta beslutet, vänta tills Andreas är tillbaka eller en akuttid hos kollega.

Hon skulle ringa mig och berätta, hon har inte ringt än. 1, 2 eller 3 dagar kanske inte spelar så stor roll för henne, men för mig är varje dag jag väntar på hennes samtal en plåga. Skickade ikväll ett meddelande till onkologen att jag vill att hon ringer upp mig i morgon. 

Måtte nu inte allt börja strula igen, jag har haft nog av sjukvårdens strul. Nu när jag äntligen känner att allt fungerar så bra. 

Usch vad tankarna snurrar nu. Jag är trött på snurrande tankar. För dom går inte att styra och bestämma över. Kontrollfreak som jag är blir jag då ännu tröttare när jag inte kan kontrollera/styra mina tankar. Det är mina tankar och då tycker jag att jag borde få bestämma över dom.  :'(

Dessutom hade faktiskt Göran och jag tänkt oss några dagar semester, innan Göran fullkomligt glömmer bort vad det ordet betyder. Först hade vi tänkt 10 dagar, men, ok, vi kanske kan åka bort en vecka, nu är vi nere på att dra en helg ivarjefall. Allt är beroende på vad, när, och hur Marie tänker ringa och berätta vad.

Varje år i oktober brukar vi åka bort, i vanliga fall på solsemester, när skörden är inne och höstsådden är klar. Då åker vi iväg och bara laddar oss, eftersom Göran går på ytterst lite sömn hela hösten så brukar han sova igen en del då. Han måste komma hemifrån för att kunna vara ledig, annars ringer telefonen hela tiden med saker folk vill ha hjälp med och saker som dyker upp som bara måste göras. Om han är bortrest kan han inte göra annat än att vila. Nytt ord kanske. Tvångsvila?

Just nu trampar jag luft och vet ingenting om någonting >:o