Dag 237. Borde släpa mig upp nu!

Men känner mig ännu inte helt redo för dagen ännu. Har sovit 11 timmar. Fast jag vet inte om jag sover eller om jag ligger medvetslös eller i koma. Uppenbarligen är jag omöjlig att väcka. Ibland lyckas inte Göran få liv i mig för att jag ska ta mina piller. Jag förstår att det varit en sådan morgon när tabletterna ligger kvar bredvid mig när jag tillslut vaknar.

Igår träffade jag en fantastisk kvinna, numera ordförande i Melanomföreningen. Vi behöver få ut ut den föreningen mera så den blir känd. Vi är ju tyvärr fler och fler som får den cancerdiagnosen. MEN det finns ingen som upplyser om hur farlig den är, och att den är obotlig om man får tillbaka den.

Jag tycker sjukvården är alldeles för dåliga på att upplysa om det. Många, dom allra flesta tror, att nu är det smittade födelsemärket och kanske den smittade lymfkörteln borta. Ja, då är jag frisk och allt är frid och fröjd. NOT! Fel! Oftast är det så! För 80%. För en del av oss alltså vi 20%, har dom inte lyckats få bort allt. Då kommer det tillbaka som spridd melanom, som inte går att bota, bara bromsa, hur länge är olika. MEN dom forskar som tusan på denna diagnos nu. Bra. Mycket bra!

Sen går man på kontroll 1 gång/ år då en sköterska tittar på dina födelsemärken och känner på dina lymfar. Thats it. När jag gick på min sista kontroll, man går på 5 st, sen blir man friskförklarad, då lyckades hon alltså missa min tumör i armhålan, trots att den hade storleken 5x1 cm. Hon trodde, idag häpnar jag, TRODDE att det var ärrvävnad. Hon borde omgående ha skickat mig på röntgen, och inte sagt Tack och hej, leverpastej. Jag har tittat i min journal och där har hon inte ens nämnt den knölen.

Så SNÄLLA, SNÄLLA alla med småbarn, SMÖRJ IN, OCH SMÖRJ IN kidsen. Strunta i att dom blir fly förbannade, ta den stunden av gap och skrik, och SMÖRJ IN. Det är som liten du lägger grunden för denna förbannade sjukdom.

Min generation blev inte insmorda, så många gånger jag solat mig sönder och samman i tonåren. Som att åka runt på moppe, endast iklädd bikini en heldag i Grekland, och när kvällen kom var kroppen så full av blåsor att man inte kunde röra sig. Såna smarta saker har jag gjort MÅNGA gånger. Idag har jag fått resultatet av det.

Nog!

Jag borde verkligen samla ihop mig och ta mig upp till Aspö bygdegård, där har vi höstens städdag. Kratta, måla, mm. Vi är tyvärr alltid samma gäng som kommer och jobbar, alla andra har alltid något annat för sig, just denna dag, varje år . Jag gick dit. Jag gick hem. Noll energi idag. Känner mig febrig, men tror inte jag har feber. Har nog bara en skitdag. Försöker oftast knuffa in sådana dagar i garderoben och fort som tusan slå igen dörren. Misslyckades tydligen med det. Men det känns nog snart bättre