Dag 241. Orolig så jag går sönder snart
Inte ett ord i från mina ungdomar i Nepal har jag fått.
Inget kan jag göra annat än att vänta på besked om hur läget är heller. Bara att sitta fint och vänta.
Men syrran är på väg, vi ska försöka ta oss ut i skogen, trots allt regn som kommit. Får ta med gummibåt. Speciellt som syrran är nyopererad. Det blir nog bra. Henne får jag sätta på en hög sten, så hon håller sig lugn. Sen får jag plocka och gå och lassa av hos henne. Hon får väl sitta och rensa Huvudsaken hon får komma ut i skogen och få frisk luft!
Sitter ff i sängen och dricker kaffe och väntar på att kunna använda mina fötter. Tack säger jag bara, tack för försvarets gummistövlar. Absolut det bästa man kan ha. I dom får jag plats med ett par 2-3 st mjuka sockar, sen klarar jag mig, och kan stappla runt ganska ok.
Min enda önskan idag är att få ett positivt besked från Nepal!
Föregående inlägg: Dag 240. Nu är det inte kul!
Nästa inlägg: Dag 243. Besked från onkologen!
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar