Min syster Marie ringde för 5 minuter sedan och berättade att min röntgen var klar, jag behöver inte träffa någon annan läkare utan kan vänta tills Andreas är tillbaka ;-) Hon ville inte läsa upp vad som stod, för då då skulle jag komma med en massa frågor, men hon kunde berätta att läget är stabilt, inga nytillkomna tumörer, och inga som har vuxit. Nu får jag alltså hålla mig till mötet med Andreas med alla frågor. För när hon säger så känns det som att det är något som  jag kommer att undra över :-\? Nåväl, nu är framtiden lite enklare för mig, jag kan hitta på något om jag vill, för det blir tydligen ingen annan behandling än, utan jag fortsätter med samma giftpiller som vanligt. Bra! 

Jag har numera noll koll på veckodagar. Spelar eg ingen större roll.

Sonen finns kvar o Pohara, fick i sista sekunden den medicin han var tvungen att ha. Tack Lara, för att du tar hand om min son :-* Tack för att du finns! 

Igår vad en av dom bästa dagarna på mycket länge. En sådan där dag som förlänger livet med många flera dagar. Jag hämtade Ida efter skolan. Hon får alltid bestämma vad vi ska göra. Det blev bibblan denna gång. Vi tog oss varsin snabb fika, sen rusade vi in till barnavdelningen. Du som inte varit på bibblan på många år, eller ivarjefall inte varit på barnavdelningen har verkligen missat något. Dagens bibbla är inte vad bibblan har varit. Mys faktor hög! Soffor, saccosäckar, och div myskuddar. Man måste inte var tyst, det finns ingen som hyschar på dig att vara tyst. Man får vara glad.

Ida hämtade ett antal böcker så kröp vi ner i soffan och hon läste för mig som om hon inte gjort annat. En helt fantastisk upplevelse som bara en mormor kan förstå :-D

Vi glömde både tid och rum, så tillslut efterlyste hennes mamma oss. Då tog vi en sväng förbi Ica Bengtsson och köpte en glass. Bara för att det ska vara så! Någonting har hänt med henne, nuförtiden kastar hon alltid halva glassen, orkar inte =-O

I bilen hem pratade vi (hon) om döden, hon har helt klart för sig hur det fungerar. Hon har så skön inställningen till döden, det är absolut ingen otäck sak. Det känns underbart för mig.

Vi pratade om hennes kusin Ellen som har sin pappa i himlen, och Ida berättade hur han sitter där uppe på molnen och slänger med benen, hoppar runt på molnen och bara har det bra, men ramlar aldrig ner. Hur han ser Ellen hela tiden, han kan vinka, men hon kan inte se honom eftersom han är osynlig. Men det går inte att hoppa ner, för då är det som att hoppa på ett golv, det tar liksom stopp där. 

Det är en illusion jag aldrig tänker ta ifrån henne. Eller, vem har sagt att det är en illusion. Jag rycker det låter väldigt förståndigt O:-)

Hann även med att träffa Mini Prinsessan en sväng. Dagen var alltså fulländad! 

Idag kommer hela stora familjen hit och sover och vi har en storfamiljekvällmed middag, för att starta tidigt i morgon bitti med marknaden. 

Själv har jag ingen panik in dit. Åker någongång när tivolit öppnat för att gå med småtjejerna en sväng, kanske tillochmed får med Göran en sväng.