Jag såg nu att jag har skrivit blogginlägg, men jag hade inte publicerat dom. Därför kan det se lite rörigt ut.

Men nu skärper jag till mig och börjar skriva ordentligt igen.

Igår såg jag att Melanomföreningen hade ett inlägg från en tjej som heter Marie Andersoon. Hon fick "min" sjukdom 2010.

Min kalender v 42 2010. Den 20 oktober berättade min läkare att jag hade spridd malignt melanom och kanske 6-9 månader kvar att leva. På lördagen, den 23, fyllde min yngsta son 2 månader...

I morgon, den 20 oktober 4 år senare startar mitt årslånga medlemskap på sats. En seger mot den vidriga cancern! Tack forskningen för nya läkemedel!

/Marie Andersson

Tyvärr är det ju så att den diagnosen av cancer som jag har fått en släng av har en dj......gt dålig prognos. Vanligtgtvis 6-9 månader. Eftersom det är en väldigt ovanlig variant så ha dom nyligen börjat forska på den. När jag läser om Marie får jag rysningar. 3 små barn dessutom. Marie är min idol. Jag har en del mailkontakt med henne, hon peppar mig bra  :-D

Lina Baldenäs, också småbarnsmamma, det stod en hel del i tidningarna om henne och hon var med på debatt. Henne gick det inte lika bra för. Sorgligt. Hon var så fruktansvärt motarbetad av sjukvården, så det borde vara en hel drös av människor som borde få sparken. Annars hade nog hennes familj fått behålla henne ett tag till. 

Jag har nu snart klarat mina första 9 månader. Jag mår "bra", jag har en fantastisk läkare och känner att jag får all hjälp jag kan få. Jag har troligen haft tur och hamnat på rätt sjukhus och tillhör rätt landsting. Jag blev nämligen rekommenderad att snabbt som ögat se till att få komma till annat landsting. Södermanland hade ett uselt rykte. Dom kanske har ändrat attityd, vad vet jag, jag känner mig nöjd och trygg där.

Jag har bestämt mig för att klara många 9 månadersperioder. Ingen sa till mig hur usel prognosen var, jag frågade inte, ville inte veta. Men jag har ju ögon att läsa med, och man läser allt man kommer över. Marie är ju ett levande exempel på att möjligheten finns att fixa detta.

På måndag får jag träffa fantastiske Andreas igen. Jag hoppas han har positiva besked att ge mig även denna gång!

Marknaden är över för denna gång, det kom tyvärr inte speciellt mycket folk, men jag sålde ivarjefall för en tusenlapp. Dessutom så skänkte den fantastiske Maud Palmqvist det hon tjänade på sin försäljning av svampar mm till min fond. 

Tack Maudan, du är en klippa och min favoritMaud!

Innan vi åkte ner till marknaden så hann Prinsessan Ida starta upp en bakning, jag hann inte avsluta den åt henne. Städningen stod snällt kvar och väntade tills jag kom hem. 

Den här veckan är lugn, inte mycket inbokat, ska förbereda mitt besök hos Andreas med alla frågor jag har i huvudet. 

Och så ska jag försöka ta mig ut i skogen så mycket jag bara kan, behöver både frisk luft och röra på mig. Dessutom tänker man så bra när man knallar runt i skogen. Både på gott och ont. Har flera som vill ha min svamp, jag älskar att plocka men avskyr att ta reda på. Hornudden vill ha svamp, så jag börjar med att köra dit mina första lass. Sen behöver Maud mer svamp att torka till julmarknaden! 

Helgen avslutades med att jag, min Elin och minsta Prinsessan shoppade loss på, tja, vad heter den nya affären, kan det vara Jula? Sen åt vi middag hemma hos min lilla familj. Så gott. Tack Elin och Tom. Ni göder mig! :-*