Ja, så är det nog. Inte en skvätt tårar har runnit på senaste veckan. Annars kan det ju braka loss när som helst, i bland helt utan anledning. Var som helst. Stackars Nicke fick vara med om det flera gånger. 2 av gångerna satt vi på fik/restaurang när tårarna började spruta, mitt bland alla människor. Han blev härdad.  

Jag har hittat en sida på Facebook som heter alternativonkologen. Intressant. Jag har ofta fått höra och själv läst studier att cannabis är bra mot cancer. Nu är det ju förbjudet i Sverige så jag får nog nöja mig med mina gift piller  ;-).

När jag väl har kommit igång så tänkte jag ta en riktig lång prommis. Hoppas jag orkar så lång, för där någonstans på vägen hittar jag Göran och hans bil. Beroende på hur slut jag är kan jag ta hans bil hem. Det jag INTE gillar är att i den skogen kryllar det av älgar. Förra året stötte jag där på 3 st som kom springandes rakt emot mig, brydde sig inte det minsta om att jag stod mitt i vägen för dom, ca 10 m från mig vek dom av, då gallskrek jag och hoppade runt som en stolla. Rädd, är det rätta ordet för det tillfället. Eller skitskraj. Numera har jag alltid koll på att det finns en stor sten eller ett träd som går att klättra upp i i närheten. Men jag älskar att gå för mig själv i skogen, så jag får inte låta en sån sak hejda mig. På't igen bara!  

Älg på tomten!