Ja, då är besöket hos Andreas överstökat och jag är så LYCKLIG. Maken till underbar och positiv läkare. Han e min!

Mina metastaser har inte rört på sig. Enligt Andreas är det mycket bra. Behandlingen fungerar fortfarande. Der brukar alltid vara första gången som dom krymper och får lite panik. 

Vi hoppas nu att det fortsätter så, för någon gång under 2015 kommer det en ny medicin, MEK hämmaren. Eller kommer och kommer, den finns redan men är inte godkänd i Sverige än. Så fort det är tillåtet kommer han att sätta in även den på mig. Kombo. Så jag kommer att äta båda samtidigt, och han hoppas att min kropp kommer att klara av det. Självklart blir biverkningarna fler. När kombon sedan lägger av att fungera, ja, då kör han på med immunterapibehandling. Jag är glad så länge allt annat fungerar pga immunterapins biverkningar. 

Jag pratade med honom om tjejen, min namne Marie, som blivit frisk, den första som blivit. Men där håller han inte med mig tyvärr. Inte frisk, metastaserna borta, ja. Men inte frisk. Man blir inte frisk. Tyvärr.

Lika ledsen, bedrövad och tårsprutande :'( jag var i morse, lika lugn och harmonisk känner jag mig nu. -Jag kände dina tankar och kärlek du skickade över Nicke :-D och du Elin hade redan bäddat in mig i positiva tankar! Tack ungarna mina! Göran hade jag självklart med mig för att dela oron och glädjen :-*.

Nu ska jag bara softa och ta det lugnt, sätta mig och sticka vantar och titta på Sopranos, G ligger i soffan och tittar på Bron. Båda är vi ganska slut, spänningen tar på både psyke och kropp.

Nu är det bara att invänta nästa röntgen i början på dec, tyvärr får jag träffa en annan läkare som ska berätta svaret, men om det inte är akut, den här gången heller, kanske jag kan få vänta tills min doktor kommer tillbaka från sin pappaledighet. Hoppas!