Dag 260. Jag vill, eller nej, bara kanske, om?????
Idag är den dagen jag ska till Andreas!
Jag åker gärna till Andreas, vansinnigt trevlig kille. Man bara inte i dag. Känner absolut inte för att träffa honom idag. Eller, jo egentligen, träffar jag honom gärna idag. Men ALLT beror på vad han kommer att säga mig. Jag är så nöjd bara han säger att , -det här Marie ser bra ut, inga nya metastaser, dom du redan har är ännu mindre i storlek än förra gången vi träffades. Nu tar vi återigen en ny röntgen och så ses vi om 2 månader! TackochHej!
Han behöver inte alls såga att jag är nu helt frisk. Jag är väl inte korkad, jag har lagt mina förväntningar på en svensk lagom nivå. Men jag vill åtminstone att han kastar till mig ett ben. Är det lite kött att gnaga på är jag så nöjd!
Usch, jobbig dag! Tack och lov har jag haft Prinsessorna mest hela helgen. I fredags hämtade jag Mellan Prinsessan på fritids. Vi åkte ner på stan och shoppade. Nu är det så att om mitt 7 åriga barnbarn önskar sig en skinnjacka, då får hon en skinnjacka av mormor. Om hon redan har önskat sig ett par skinnkängor, ja, då har hon redan fått det av mormor. Så passade vi på att klä upp henne mellan jackan och kängorna också. Det är för mig en STOR glädje att kunna skämma bort mina Prinsessor, alla 3. Nu är det så att dessa tjejer plus min son är nummer 1 för mig. ALLTID prioriterade. Före allt annat. Skulle gå klädd i säck för deras skull. Sedan får folk gärna ha synpunkter på det
Bryr mig nada om det!

Fick just nu ett meddelande från sonen i Nepal. Tårarna sprutar. Igen. Men denna gång av glädje. Vilken otroligt fin unge det är. Han är helt sanslös! Efter dom orden vet jag att allt kommer att gå bra idag
Tack Nicke! Tack Elin! För att ni finns där för mig!

Återkommer under dagen!
Föregående inlägg: Dag 256. Skulle inte ha ringt........
Nästa inlägg: Dag 260. Fortsättning.......
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar