Hade kanske inte riktigt räknat med denna respons. Alla positiva utom 1. Det är därför det ser så konstigt ut på fc sidan som Kristina Myleus lagt upp, snygg förresten Kri. Tack söt vän! Det är bara svaren som ligger kvar, personen har tagit bort sina inlägg som faktiskt gjorde mig ganska ledsen. Så otroligt onödigt =-O 

Innan jag gick med på denna intervju så funderade och vände och vred jag på allt ca 1000 gånger. Sen 1000 gånger till. Pratade med Göran och pratade med Elin, spec Elin ang barnen. Självklart har jag redan funderat på om någon skulle vara klantig/elak att tala om för Ida att hennes mormor är sjuk. Jag har ångrat mig och ångrat mig igen, och igen. Så jag kan tala om att jag har gått igenom denna frågeställning in absurdum. 

Men jag vill ju tro gott om folk, varför skulle en förälder berätta för sitt barn att barnets kompis mormor är sjuk. Man gör inte så! Man gör bara inte så i min värld som jag lever i! NEJ!

Jag förutsätter att mitt barnbarn inte får höra detta från någon annan än hennes mormor och hennes mamma. Vi vet vad vi ska säga, vi vet hur vi ska säga det, och vi vet i vilken takt vi kommer att säga det.  Detta är alltså ingenting som vi inte redan har tänkt på eller diskuterat. 

Nog nu hoppas jag!

Igår kväll kom syrran hit och hälsade på, skönt med ett känt ansikte och skönt att få prat av sig lite med en kändis. Gjorde mig glad, somnade direkt hon åkte hem, glad och nöjd som ett litet barn.

Idag är sista dagen på rehab. Blandade känslor, lärt känna många nya människor i ungefär samma sits. Vi, ja vi, har faktiskt någonting som inte alla andra har. 

Det ska bli skönt att komma hem till gubben, katten och att få anständig mat att äta! Maten passar inte mig, jag trodde nog att var man på rehab så skulle maten vara väl uttänkt, nyttig, mkt sallad och annan kaninmat. Men nej, inte här. 

Morgonen börjar med stavgång, uppställning kl 9. Brrrrrr. 

Nu längtar jag hem, spec efter att Ida ringde igår och det bara bubblade massor att säga ur henne.